Det var på tisdagen som två män påträffades okontaktbara i en vätgastank på Sandvik Coromants fabrik i Gimo, där de skulle utföra underhållsarbete. De konstaterades senare avlidna och händelsen utreds nu som en arbetsplatsolycka.
En kollega till männen, som vill vara anonym, är bedrövad över vad som skett. Hen tycker att ledningen borde göra ett bättre jobb när de hanterar olycksfall.
– Det pratas om säkerhet varje dag på Sandvik. Och det låter ju bra. Sedan när någonting händer tar ingen ansvar. Ledningen säger att de ska ”jobba vidare” med ärendet, det är allt man får höra, säger hen.
Medarbetaren fick vetskap om dödsolyckan på tisdagskvällen via UNT. Först vid 10-tiden på onsdagen fick hen ett grupp-sms från en produktionsledare med ett urklipp från intranätet. Där informerades om dödsolyckan och kollegorna ombads stötta och ta hand om varandra. Medarbetaren är kritisk till att informationen dröjde.
Ledningen kommenterar kritiken via presschefen Martin Blomgren.
– Vi beklagar om någon uppfattat att informationen varit bristfällig. Vi har kommunicerat via intranät, mejl och samtliga chefer har ombetts kontakta sina medarbetare. Detta tar en viss tid då vi har ett stort antal medarbetare att kontakta och vi är måna om att ha korrekta uppgifter innan vi informerar.
Medarbetaren är också kritisk till hur en allvarlig klämolycka, som inträffade i höstas, hanterades. En man fastnade med handen i en maskin på grund av ett läckage i en luftcylinder. Mannen satt fast i över en timme och fick sy flera stygn i handen.
– Han blev sjukskriven i sex veckor, men hade tur som fick behålla handen.
Medarbetaren upplevde att ärendet tystades ner samt att ingen ville ta ansvar för vad som hänt.
– Det är tråkigt att den anställda uppfattar det så. Specifikt kring olyckan kan vi bara säga att ärendet hanterades enligt gängse rutiner med en omfattande rapport som Arbetsmiljöverket tyckte var fullständig. Säkerheten tas givetvis på allvar i alla situationer, förmedlar ledningen via Martin Blomberg.
Den anställda berättar att hen brukade se de två männen dagligen på jobbet och var kompis med en av dem.
– En genomtrevlig kille var han. Allt är för jävla tragiskt. Det blir så nära. Man läser om sådana här saker i tidningen ibland, men sedan när det händer på ens arbetsplats så greppar det verkligen tag i en.