Det visar så här lagom till påsk svenska och franska forskare i en studie, som publiceras i vetenskapstidskriften PLoS Genetics.
– Forskningen har visserligen gjort stora framsteg när det gäller att kartlägga gener som bestämmer däggdjurs pälsfärg och fåglars fjäderdräkt, men det har varit svårare att förstå hur färgmönster uppkommer. Därför måste våra resultat ses som något av ett genombrott, säger professor Leif Andersson vid SLU och Uppsala universitet, som har lett studien.
Flera av de många hönsraser som människor har avlat fram har svart-vitrandiga fjädrar, så kallad gökfärg. Dit hör den franska Coucou de Rennes – på svenska Göken från Rennes – som är en av de hönsraser som forskarna har använt för att klarlägga genetiken bakom gökfärg.
Kartläggningen visar att två av varandra oberoende mutationer tillsammans påverkar funktionen hos en så kallad tumörsuppressorgen, som heter CDKN2A. Mutationer som inaktiverar denna gen är hos människor kopplade till starkt förhöjd risk för att utveckla malignt melanom.
– Den ena av de båda mutationerna hos höns däremot gör i stället CDKN2A mer aktiv, men detta ensamt räcker inte för att fjädrarna ska få gökfärg. För detta behövs också den andra mutationen, som förändrar det protein som genaktiviteten ger upphov till, säger Leif Andersson.
Följden av dessa båda förändringar är att det under utvecklingen av en enskild fjäder av och till uppstår brist på pigmentceller och därmed också på färgpigment. Det är då de vita banden på fjädrarna uppstår.
På frågan om vilken av de båda mutationerna som uppstått först – den om hönan och ägget, så att säga – är forskarnas svar att det är den som gör CDKN2A-genen mer aktiv.
– När sedan mutationen som påverkar proteinets struktur uppkommit så ge ger detta upphov till gökfärg som vi människor funnit så attraktiv att vi genom avdel av just denna egenskap har fortsatt att sprida dessa både mutationer från generation till generation, säger Leif Andersson.
Till skillnad från för gökar i naturen, som har färgteckningen som kamouflage, har gökfärg däremot ingen nyttig funktion för hönsen själva.
Sådan medveten avel för egenskaper som människor uppskattat är enligt forskarna den viktigaste orsaken till den omfattande variation i färgteckning som finns hos våra hudsdjur överhuvud taget.
– Om mutationerna inte har någon negativ effekt på husdjurens hälsa och produktionen av de nyttigheter som de berikar våra liv med så sprider vi dem gärna, säger Leif Andersson.