När min mor bytte jobb vart femte år var min mormor mycket bekymrad. En sån där hoppjerka ... hur skulle detta gå? Min far däremot gjorde det rätta. Klev in på banken som 20-åring och klev ut som 65-åring. Dessutom titulerades han bankkamrer. Fint som snus. Mormor var helnöjd.
Det mormor inte tänkte på var att hennes dotter under sitt yrkesverksamma liv hann bli en fena på psykvård, landstingsadministration, sekreterar- och läkarsekreteraruppgifter, ekonomi, ledarskap, resebyråverksamhet, reseproduktion, eget företagande och slutligen, läraryrket. Det senare tack vare en akademisk examen tillika förverkligad dröm sent i livet.
Det råder inga tvivel om att min far var en uppskattad medarbetare i en på den tiden tämligen konservativ och förändringsobenägen banksektor. Men min mor kunde med sin breda och djupa kompetens passa in lite överallt. Hon hade dessutom goda vitsord och var därmed högvilt på arbetsmarknaden.
När tiderna förändras hittar vi nya ord som beskriver nya företeelser. Ordet anställningsbar är ett sådant. Men vad betyder det, egentligen?
Jag vill påstå att ordet har med ansvar att göra. Vem som har ansvar för att jag som individ har rätt kunskaper och kompetenser för en arbetsmarknad i ständig förändring.
Digitalisering och artificiell intelligens kan låta abstrakt och lätt science fiction-artat. Men sanningen är att vi redan är där. Artificiell intelligens gör vissa jobb så mycket bättre än vad en människa gör. Lösningen på det är knappast att sabotera robotarna motsvarande det man gjorde på den tiden som ordet sabotage kom till. I Frankrike kastade man in träskor (träsko = sabot) i de franska vävmaskinerna eftersom de ”stal” jobben från människor som tidigare vävt för hand.
Lösningen heter anpassning, vidareutbildning och som alltid, nyfikenhet.
Vi som lever i dag gör det för att våra förfäder var bäst på att anpassa sig efter nya förutsättningar. De överlevde och förde sina gener vidare. Så genetiskt sett är vi alla riktigt bra på just anpassning. Och det är en bra egenskap när teknikutvecklingen sker i en aldrig tidigare skådad takt.
I alla Uppsala läns kommuner finns i dag en obalans, en ”missmatch”. De individer som är arbetslösa har inte den kunskap och den kompetens som arbetsgivare med ljus och lykta söker efter.
Svenskt näringsliv genomför med jämna mellanrum en rekryteringsenkät där vi tar reda på hur lätt eller svårt det är för arbetsgivare och företagare att få tag på rätt kompetens. Hela 7 av 10 av de tillfrågade företagen i länet uppger att det varit svårt att rekrytera och mer än hälften lyckades inte med sina rekryteringsförsök. Konsekvensen av det, uppger företagen, är att försäljningen minskar. Med andra ord kan inte företag växa i den omfattning som de skulle göra och tillväxten och välfärdsutvecklingen hämmas.
Politisk sett tycker man från vänster till höger att detta är ett problem som måste lösas så snart som möjligt. Men hur ser lösningen ut?
Fler unga skulle behöva se vikten av och vitsen med att på gymnasienivå utbilda sig till bristyrken som kock, maskinförare, bagare och elektriker. Fler vuxna skulle behöva och vilja, vidareutbilda sig eller omskola sig via yrkesvux eller högskola. Fler skulle, som min mor, se glädjen och nyttan med att lära och pröva nytt och att ständigt anpassa sig till arbetsmarknaden.
Så handen på hjärtat, är du anställningsbar?