Volontären Elsa Wegerif berättar att männen omhändertogs av polisen i samband med en trafikkontroll. En medhjälpare på Alsike kloster hade de två männen och barnen med sig i bilen. De var på väg från Alsike till ett pappakafé i Knivsta.
– Barnen satt i bilstolar men ett av barnen skrek till och ville inte sitta kvar i barnstolen. Så pappan tog barnet och denne satt i pappans knä, säger Elsa Wegerif.
De stoppades av en civilpolis. Papporna hade inte korrekta ID-handlingar. Därefter skickades de till polisstationen runt klockan 11.
På grund av det blev många på Alsike kloster rädda att polisen skulle komma och hämta flyktingarna, trots att klostret är en fristad. Volontären Anna-Karin Björnberg berättar hur oron på Alsike kloster uppstod.
– Det var de första poliserna som skapade stressen genom att säga "vi åker och hämtar mammorna".
Polisen ville också att mammorna till barnen skulle komma till polisstationen. Men det blev inte så. Polisen kom inte heller in i klostret.
Efter några timmar släpptes papporna och barnen.
– Polisen har inte begått något tjänstefel genom att släppa dem. De har hittat en bra lösning. De vill inte splittra familjen, säger Anna-Karin Björnberg.
Vad händer nu då?
– De har fått ett direktiv från polismyndigheten. Istället för att hamna i förvar så följer de anmälningsplikt, som betyder att de ska komma till polisstationen kanske en till två gånger i veckan för att visa att de är kvar. Tanken är att föra samtal och bestämma vad de ska göra med sina liv - resa hem eller göra något annat.
Nu känner de på Alsike kloster sig mer lättade, men det finns fortfarande viss oro kvar.
– Genom de nya direktiven från myndigheten att man ska skicka iväg alla så finns det alltid en oro – hur långt är myndigheten beredd att gå? Oron har blivit större då samhället har förändrats. Det har blivit hårdare, säger Anna-Karin Björnberg.
Alsike kloster har hjälpt flyktingar i drygt 40 år, enligt Elsa Wegerif.
Människor som söker asyl bor där, men även de som har uppehållstillstånd får hjälp med tak över huvudet om det inte hittat någonstans att bo.
– Fristaden ska skyddas. Nu är vi lugna, men någonstans finns det en oro att det kan hända att de kommer in i fristaden. För det har ju hänt tidigare, säger Anna-Karin Björnberg.
1993 blev Alsike kloster internationellt uppmärksammat då svensk polis kom in och tog ett 20–30-tal flyktingar, både barn och vuxna.
– De flesta kom tillbaka till klostret, barn och mammor. Men en grupp ensamkommande män deporterades. Någon försvann i den vevan.
Anna-Karin Björnberg blev volontär på Alsike kloster efter just den händelsen 1993.
Läs mer: