Även om han nu blivit en frontfigur för friluftslivet i Sverige var det från början ingen självklarhet att det var något han skulle ägna sitt yrkesliv åt.
– Om någon hade sagt då, för 15 år sedan, att jag skulle starta ett förlag, hade jag varit säker på att det hade handlat om segling eller skidåkning, säger Fredrik Hjelmstedt.
Men seglingsintresset har kommit allt mer i skymundan.
– För ett par år sedan kom jag på att jag inte saknade seglingen och började fundera på varför. Jag kom fram till att det är för passivt. Det blir väldigt mycket stillasittande i en segelbåt.
Han säger att han nu är ute i naturen åtminstone någon dag i veckan.
– Men var går gränsen för friluftsliv? För mig är det friluftsliv när man springer en halvmil i skogen eller går ut och grillar korv med barnen i närmaste skog.
Det hela började som ett rent hobbyprojekt. Tillsammans med gymnasiekompisen från Linnéskolan i Uppsala, Jonas Sundvall, hade han gjort flera toppturer på skidor åren efter gymnasiet. De tyckte att det var frustrerande svårt att få information om de bästa färdvägarna till fjälls.
– Det byggde på en muntlig tradition, där de som varit uppe berättade om de bästa åken. Den information som fanns att få var om det råkade stå en annan topptursintresserad i receptionen vid Storulvån när man kom dit, berättar Fredrik Hjelmstedt.
Frustrationen födde idén till en guidebok.
– Jag ringde upp Jonas och sa att ”du är ju också skitless på ditt jobb, ska vi inte vika våren åt att göra toppturer och skriva en guidebok?”. Han sa ja direkt.
På tre månader tog de sig upp och ner i den svenska fjällkedjan, fotade och dokumenterade lämpliga färdvägar. De trodde på sin höjd att de med lite tur kanske skulle få det att gå jämnt upp. Men boken sålde långt över förväntan. 2 000–2 500 exemplar första året. I dag är de 8 000 exemplar som tryckts slutsålda.
– Jag tänkte att ”finns det ens så många människor i Sverige som håller på med toppturer”. Men det vi inte förstod då var att det inte bara är de som direkt behöver informationen i boken som kan tänka sig att köpa den. Det handlar lika mycket om att gilla ämnet, att man har en idé om att man kanske ska göra toppturer. Försäljningen är större än antalet människor på fjället, säger Fredrik Hjelmstedt.
Friluftslivet har funnits med Fredrik Hjelmstedt från början. Det var hans föräldrar, och framför allt hans mamma, som väckte friluftsintresset.
– När mamma drog med mig ut på långfärdsskridskor, eller på påsken i fjällen, utför eller på tur, så la det grunden för mig. För henne var det i sin tur hennes föräldrar som tog med henne ut. De hade en stuga vid Ljungdalen, och hon har pratat om hur hon skidade upp på fjället när hon var liten.
Hur för du över det till dina barn?
– Jag är ute förhållandevis mycket med dem, men jag försöker inte tvinga på dem mitt intresse. Två av dem gillar att cykla i skogen. En gör det inte.
Här någonstans hittar man grunden i det som driver honom i dag, och affärsidén till förlaget Calazo.
– Jag tycker det är viktigt att de som inte har fått friluftslivet sen barnsben också får den här tillgängligheten. Om man tar en långpromenad kan det vara en mil, men så fort man ska upp i fjällen blir det hokus pokus av det hela och ska kallas vandring, fast det egentligen är samma sak man gör.
Han säger att i andra länder har man ett mycket mer avdramatiserat förhållande till att gå i bergen.
– I Sverige har vi Fjällsäkerhetsrådet som har sett som sin huvuduppgift att varna folk för att det är farligt i fjällen. Och det tror jag inte har varit positivt.
Men det har skett incidenter med människor som har varit för dåligt utrustade och har fått hämtas med helikopter. Ska man inte ha respekt för fjällen?
– Det är klart att man ska känna till riskerna. Åker man skridskor ska man också veta vad man gör. Men då kan man hänga med på några turer i Friluftsfrämjandet. Jag tycker det är intressant att väga kostnaden för att folk kommer ut i naturen mot kostnaden för att de inte kommer ut.
– Det handlar också om attityder. Förr bet man ihop och vandrade vidare med en stukad fot till närmaste stuga där man vilade några dagar. I dag finns det en förväntan om att man ska bli hämtad om något händer.
Samtidigt, säger han, märker han att intresset för friluftsliv har ökat.
– För mig, som har hållit på med det här i 15 år, är det uppenbart att det är mycket mer människor som är ute i dag. Jag skulle säga att man stöter på väldigt mycket mer folk i Lunsen än vad man någonsin gjort tidigare.
Efter att Fredrik Hjelmstedt och Jonas Sundvall hade gett ut den första topptursboken fanns fortfarande ingen tanke på att ägna sig åt detta på heltid. Nästa projekt var även det ett hobbyprojekt: en guidebok om friluftsliv runt Stockholm. Även här föddes iden ur en frustration: att som nyinflyttad inte hitta lättillgänglig information. Den sålde i sin tur ännu bättre än topptursboken.
– Sen har det bara rullat på, säger Fredrik Hjelmstedt.
I dag omsätter företaget 11 miljoner och har en avkastning på i runda slängar 15 procent. Nu skriver de inte själva särskilt mycket utan fungerar som redaktörer för förlagets utgivning av böcker och kartor som i dag rymmer 172 titlar.
– Men jag skrev faktiskt mountainbike-kapitlet när vi uppdaterade boken om friluftsliv i Uppland nyligen, säger Fredrik Hjelmstedt.
Ska han peka ut några lokala favoriter blir det Lunsen, där han brukar cykla mountainbike på berghällarna längs Upplandsleden, och Fjällnora. Han nämner också Nåsten och Hågadalen, där man kan få vara i fred, trots att det bara ligger en kvarts cykeltur från centrala staden.
– Det är unikt att man kan bo så här.
Trots att en bok om friluftsliv i Uppland var en av de första han gav ut så finns det några uppländska pärlor kvar att avverka.
– Jag har inte gått den sista biten av Upplandsleden, från sandhedarna vid Marma och längs Dalälven. Att gå på turskidor i Florarna är också en drömtur.
– Men jag begriper inte hur jag ens ska kunna hinna besöka alla de platser i Sverige som är värda ett besök.
Men att bara utgå från sina egna preferenser fungerar inte alltid så bra när man ska ge ut guideböcker. En dyrköpt erfarenhet är en av förlagets floppar. Några år efter den första topptursboken gjorde Fredrik och Jonas en topptursbok över Sarek. Men den sålde nästan inte alls.
– Det blev en alldeles för smal krets som var målgruppen. Bortsett från de allra mest inbitna är det alldeles för avancerat att ta sig in i Sarek för att göra toppturer därifrån.