Sten Bergman kör med sin grästrimmer. Gräset är långt längs med stängslet som markerar gränsen till Uppsala garnison och militärt område. Både han och grannen Pär Eriksson bodde här på F16-tiden, när Uppsala hade en flygflottilj. De nya planerna på två divisioner stridsflygplan just intill hans hus väcker ingen jättestark reaktion hos honom.
– Jag tänker att det är rätt skönt att slippa flygningarna nu. Samtidigt var det inte så stora problem och jag kommer inte att protestera, säger Sten Bergman.
Pär Eriksson instämmer.
– Visst kan man säkert bli störd, men kanske ännu mer i Börje, Gamla Uppsala eller Storvreta där de kommer att flyga över. Här landar och startar de bara. Men det kan också vara läckert med planen även om man nog ledsnar om de flyger varje dag, säger han.
Några som helt utan tvekan säger ja till en flygflottilj med dagliga flygningar är Magnus och Maria Rosander, på Flygargatan, som går på tvärs mellan Flottilj- och Divisionsgatan.
– Jag är mer eller mindre uppvuxen på flottiljen med min morfar som var där, berättar Magnus Rosander.
– Militära flygningar är en del av Uppsalas historia och jag tycker att vi ska ha en flottilj igen. 100 gånger hellre det än kommersiella flygningar som det ju pratades om. Dessutom har man ju investerat i banorna så det är bra att de används, fyller Maria Rosander i.
Det frodas i trädgårdarna och vid några buskar går en dam som inte vill säga sitt namn och påtar. Hon är mycket mer skeptisk än de andra vi träffar på gatan.
– Stridsflyg här vore inte kul, det tycker jag verkligen inte.
Hon minns lukten av flygbränsle från F16-tiden, och de höga ljudnivåerna.
– Vi får hoppas att det inte blivit av förrän jag flyttat härifrån.
I en trädgård leker syskonen Linus och Sofia med hundvalpen Sassi. Deras granne Lone Hyldegaard är barnvakt. Hon har bott här i 50 år och har bara positivt att säga om flygflottiljen och garnisonen.
– Militärer är goda grannar, de håller markerna öppna. En flottilj här igen vore alldeles utmärkt, säger Lone Hyldegaard entusiastiskt.
Ett mycket större obehag än flygbullret är trafiken på Flottiljgatan. Folk håller inte hastighetsbegränsningarna, säger hon.
– Men kommersiellt flyg hade varit förfärligt. Då hade det flugits hela tiden, en gång i kvarten. Så blir det nog inte nu.
Även barnen verkar positiva. Redan i dag flygs det ju från Ärna, och det är inget som stör
– Jag hör, men bryr mig inte. Jag kan sova ändå, säger Sofia.