- Vi ska inte utgå från att vi vet något om personerna som besöker oss utifrån deras yttre. Vi kan inte ta för givet att en mamma med en bebis har en man hemma. Hon kan vara ensamstående eller leva med en kvinna. Så resonerar pedagogerna på Kristallen, Treklangens och Heidenstams öppna förskola.
Tillsammans med andra öppna förskolor i kommunen samt Sävja bibliotek och Nexus har de alla gått en utbildning som gett deras förskolor en HBTQ-diplomering. Utbildningen har tagits fram i samverkan med RFSL och Antidiskrimineringsbyrån Uppsala och ger grundläggande kunskap inom hbtq, lagstiftning och normkritiska perspektiv.
- Vi diskuterade vad normer och kön är: juridiskt, socialt, mentalt och kroppsligt och hur den rådande heteronormen i samhället påverkar familj, kärlek, relationer, språk, lön och könsroller, berättar Ylva Åkerfeldt och Mia Axner Finck på Heidenstams öppna förskola.
Utbildningen är upplagd kring teman med olika fall rörande normkritik som de deltagande får reflektera över.
- Utbildningen i hbtq-frågor har gjort oss ännu mer öppna och uppmärksamma på hur vi själva gör. Den gör att vi reflekterar än mer och upptäcker nya saker som kan ses som diskriminerande, berättar Mia.
Personalens arbete handlar om att få alla besökare att känna sig välkomna. Bakom de öppna förskolornas många rum med leksaker, material och tavlor finns en medveten tanke. Personalen har tittat på böcker, sånger och tavlor ur ett hbtq-perspektiv.
-Vi tog medvetet bort en liten metallstaty med en man och en kvinna som håller om varandra. Och vi tänker noga igenom hur tavlor kan uppfattas innan vi sätter upp dem på väggarna. Vilka familjer representeras i böcker, sånger och lekmaterial? Vi i personalen ska ha tänkt till själva kring hur material och leksaker kan uppfattas så att vi kan bemöta föräldrarna, säger Ylva.
Personalen på Kristallens och Treklangens öppna förskolor berättar att de tittar på alla sju lagstadgade diskrimineringsgrunder när de planerar och organiserar sin verksamhet: förbud mot diskriminering på grund av kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning och ålder.
Duplofigurer med olika hudfärg, könsneutrala dockor, barnsånger utan ett tydligt pronomen, rum som organiseras så att mer stereotypa flick- och pojkleksaker samsas i samma rum och barnböcker på flera språk är några exempel på hur de arbetar för att välkomna alla.
- Förhållningssättet att ”personerna vi pratar om finns i rummet”, var något vi pratade om på utbildningen. Det är viktigt att prata om ”vi allihop” i stället för ett vi- och- dom, säger Hanna Klockars och Sandrine Karlsson på Treklangens öppna förskola. Hanna fortätter:
- Vi ska tolerera varandra åt alla håll. Det får inte bli ett maktperspektiv där ”vi som är normala tolererar er som är annorlunda”. Den typen av tolerans-pedagogik är negativ och inte alls hur vi arbetar.
Hanna och kollegorna Nadja Boucheloukh och Emelie Ingemyr från Kristallens öppna förskola berättar att förhållningssättet med ett öppet sinne där du inte dömer någon utifrån dennes yttre, handlar om en förmåga till mentalisering.
- Om jag var transperson, vad skulle jag tycka var jobbigast med att besöka öppna förskolan? Eller om jag är man, eller svart, om jag har slöja, om jag är pappa, om jag är gammal eller ung? Hur skulle det kännas att komma hit då? Det är viktiga saker att sätta sig in i säger Hanna.
På Treklangens, Kristallens och Heidenstams öppna förskolor sitter en tavla med skissade bilder på många olika familjekonstellationer och ett diplom på väggen visar att de är hbtq-diplomerade. Att diplomet är synligt kan vara den lilla skillnaden som gör att en hbtq-person som besöker öppna förskolan känner sig välkommen, berättar pedagogerna.
- Öppna förskolan ska vara föräldrarnas vardagsrum. Som ny förälder blir du ofta väldigt isolerad. Alla mår bättre av att kunna få träffa andra. Vi vill ha trygga föräldrar som har en relation till sina barn, då får vi ett tryggare samhälle, säger Nadja och Emelie.
- Vårt jobb är att få alla att trivas och vi har lyckats om alla känner sig välkomna, säger Sandrine och Hanna.