– Det finns ett stort behov av att identifiera och framställa ämnen som bildas när otillåtna dopingsubstanser bryts ner. Exemplet med de dopade OS-medaljörerna visar att vissa trådsvampar fungerar utmärkt för detta, säger Axel Rydevik, nydisputerad farmacie doktor vid Uppsala universitet.
I sina doktorandstudier har han visat att ett par olika arter av trådsvampen Cunninghamella bryter ner läkemedel och andra substanser på samma sätt som hästar och människor gör.
Detta gjorde det möjligt att använda trådsvampen för att identifiera och framställa tillräckligt stora mängder av en långlivad substans som bildas när den kraftfulla anabola steroiden oxandrolon bryts ner.
– Eftersom denna substans inte var känd när OS i Aten genomfördes 2004 kunde den inte heller spåras med dopingtesterna som då användes. Men tack vare Cunninghamella har det nu blivit möjligt att testa för denna nedbrytningsprodukt, säger Axel Rydevik.
När ett prov analyseras med så kallad masspektrometri ger varje enskild substans ett slags signatur i form av toppar i ett diagram. Genom att förse trådsvampen med oxandrolon och sedan renframställa nedbrytningsprodukterna från den fick man fram signaturen för den långlivade nedbrytningsprodukten.
I början av december 2012 var en stor sportnyhet över hela världen att ukrainaren Jurij Belonog och ryskan Svetlana Kriveloja, guld- respektive bronsmedaljörer vid OS i Aten 2004, diskvalificerats efter att frysta urinprover omanalyserats och visat att de varit dopade av oxandrolon.
– Urinproverna visade sig ge exakt samma signatur som den som vi tagit fram med hjälp av Cunninghamella, säger Axel Rydevik.
Nedbrytningprodukten finns kvar i urinen upp till 18 dagar efter att oxandrolon tagits, vilket är betydligt längre än de nedbrytningsprodukter som tidigare mätts för att testa för denna form av dopning. Men hur kommer man åt idrottsmän som slutat ta oxandrolon tidigare än så?
– Det gör man genom att fortsätta forska så att detektionsgränsen hamnar ännu längre efter intag av substansen, säger Axel Rydevik.
Det finns fler möjliga användningsområden för Cunninghamella-svampar än att ”bara” vara hjälpmedel för att ta fram nya tester i kampen mot doping.
– Jag har också visat att svamparna bör kunna användas i utvecklingen av nya läkemedel för att testa om det finns risk för att skadliga metaboliter bildas när de bryts ner i kroppen. Det innebär att de skulle kunna ersätta åtminstone en del djurförsök, säger Axel Rydevik.
Axel Rydeviks studier är en del av ett projekt vid Uppsala universitet och Statens veterinärmedicinska anstalt.