Den slutsatsen drar forskare vid Uppsala universitet och Karolinska Institutet i en studie bland drygt 71 000 medelålders och äldre kvinnor och män i Uppsala, Västmanlands och Örebro län.
– Våra fynd ger ytterligare stöd för nyttan av att äta en så kallad Medelhavskost och kan också vara en delförklaring till varför höftfrakturer är mycket vanligare i de skandinaviska länderna än i Sydeuropa, säger forskaren Liisa Byberg vid Uppsala kliniska forskningscentrum och Institutionen för kirurgiska vetenskaper, Uppsala universitet.
Deltagarna i studien var alla i stort sett friska när de 1997 besvarade en omfattande hälsoenkät med detaljerade frågor om bland annat sina mat- och dryckesvanor. Utifrån svaren har forskarna på en niogradig skala räknat ut vilka som åt minst respektive mest likt så kallad medelhavskost (se sidoruta).
Under de 15 år som kvinnorna och männen har följts upp efter att de besvarade hälsoenkäten drabbades 3 175 av dem av en höftfraktur, som är den allvarligaste och mest handikappande typen av benbrott.
När forskarna närmare granskade vilka som fick lårbensbrott fann de samband mellan deras kostvanor och risken för denna frakturform. Ju mer medelhavslika kostvanor, desto lägre var risken för höftfrakturer.
Bland den femtedel av deltagarna som hade de mest medelhavslika matvanorna var höftfrakturer 22 procent mindre vanliga jämfört bland den femtedel som åt den minst medelhavslika kosten.
– Dessutom inträffade höftfrakturerna i medeltal ett helt år senare i livet för dem som trots medelhavslika kostvanor drabbades av höftfrakturer jämfört med bland dem som åt den minst medelhavslika kosten, säger Liisa Byberg.
Studier som denna, där deltagarna själva har valt sina mat- och dryckesvanor, kan inte bevisa att sambandet mellan medelhavskost och sänkt risk för frakturer ett orsakssamband.
– Det finns dock kontrollerade kliniska studier, i vilka deltagarna lottades till att äta olika koster, som visar att medelhavskost har antioxidativa, antiinflammatoriska egenskaper och minskar risken för hjärt-kärlsjukdomar. Sådana antiinflammatoriska effekter kan också motverka uppkomsten av benskörhet och därmed minska risken för frakturer, säger Liisa Byberg.
En sammanfattning av studien, som publiceras i den välrenommerade facktidskriften Journal of Bone and Mineral Research, kan läsas på http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1002/jbmr.2896/abstract