Gener avgör fåglars sångsmak

Sångfåglars förmåga att mycket tidigt i livet känna skillnad mellan sin egen och andra fågelarters sång är genetiskt bestämd.

Forskning2017-06-14 11:00

Det slutsatsen drar forskare vid Uppsala universitet i en studie med de svartvita flugsnappare och halsbandsflugsnappare, som publiceras i vetenskapstidskriften Nature Ecology & Evolution.

– Denna nedärvda preferens för den egna artens sång gör att ungarna kan fokusera sin träning på just denna när de själva ska lära sig sjunga. På så sätt kan skillnader mellan olika fågelsånger behållas i en värld full av andra ljud, säger forskaren David Wheatcroft vid Institutionen för ekologi och genetik.

Det är väl känt att sång­fågelungar långt innan de blir könsmogna och själva börjar sjunga kan särskilja sin egen arts sätt att sjunga från andra fågelarters sångsätt. Mekanismerna för denna förmåga har dock varit okända.

– Förutom genetiska faktorer har även miljöfaktorer förts fram som tänkbara förklaringar, till exempel mycket tidig erfarenhet av att höra föräldrarna sjunga eller att hormoner från mamman påverkat hjärnans utveckling under fostertiden i ägget, säger David Wheatcroft.

I en serie experiment har forskarna testat dessa hypoteser genom att studera nyligen kläckta flugsnapparungars reaktioner på ljudinspelningar av fågelsånger.

Redan tio dagar efter att ägget kläckts reagerade såväl svartvita- som halvsbandsflugsapparungar med att i ökad utsträckning tigga efter mat, röra sig och titta ut från holken när de lyssnade på sin egen arts sång än när de fick höra inspelningar andra fågelsånger.

Detta gällde även när forskarna hade skiftat ägg mellan holkarna, så att halsbandsflugsnapparföräldrar fick ta hand om nykläckta svartvita flugsnapparungar och svartvita flugsnapparför­äldrar fick ta hand om nykläckta halsbandsflugsnapparungar.

– Trots att ungarna föddes upp av föräldrar från en annan fågelart visade deras reaktioner på ljuduppspelningarna att de behöll förmågan att särskilja och föredra den egna artens sång, säger David Wheatcraft.

I ett sista experiment korsade forskarna svartvita- och halsbandsflugsnappare och undersökte sedan hybridfågelungarnas förmåga att särskilja fågelsång. Oavsett om mamman var svartvit flugsnappare eller halsbandsflugsnappare föredrog hybridungarna svartvit flugsnapparsång.

– Detta kullkastar hypotesen att substanser från mamman i ägget ligger bakom sångfåglars tidiga förmåga att särskilja fågelsång, säger David Wheatcraft.

Hybrider mellan svartvita- och halsbandsflugsnappare blir sterila och får själva alltså inga ungar.

– Den genetiskt bestämda preferensen för den egna artens sång är viktig för korrekt sånginlärning, som i sin tur är nödvändig för att undvika att könsmogna sångfågel­hanar av misstag lockar till sig honor från en annan art och parar sig över artgränserna, säger David Wheatcraft.

Nära släkt men ändå olika arter

Svartvita flugsnappare och halsbandsflugsnappare utvecklades gradvis till separata arter efter att deras gemensamma för­färder splittrades upp i grupper som under upp­repade istider levde isolerade från varandra.

I Sverige förekommer de i dag tillsammans på Öland och Gotland där de ibland får ungar tillsammans. Hybridhonor är alltid sterila och hybridhanar saknar spermier eller har spermier av dålig kvalitet.

Vid Uppsala universitet används de båda flugsnappar­arterna sedan länge som modell för ekologiska och evolutionära frågeställningar, bland annat för forskning kring artbildning.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!