Glada grisen var en populär kvarterskrog i Luthagen i Uppsala. Men efter en lång tid i branschen så var det till slut läge att gå vidare. I slutet av augusti höll restaurangen öppet för sista gången. Paret hade till slut hittat någon som kunde ta över lokalerna, bland många intresserade, som de tyckte hade rätt filosofi.
– Det var viktigt att sälja till någon som kändes rätt. Vi ville inte att det skulle bli en pizzeria eller liknande, utan någon med samma tankar som oss. Nu får hon (Susanne Hagelin, red anm) bevisa att hon kan föra vårt goda rykte vidare, säger Annika Kjörling, som varit i branschen i 36 år och bland annat varit på Skarholmen, Le Parc och Baren Baren innan hon öppnade Glada Grisen med Peter Ringlund i april 2013.
LÄS MER: Så blir nya krogen i Luthagen
Åren med Glada grisen beskriver hon som "tuffa men otroligt roliga".
– Men vi hade tur första sommaren, det var strålande fint väder. Sen har vi en stor bekantskapskrets, det underlättar vid starten (skratt). Med tiden märkte folk att vi var serösa och lagade god mat och hade bra service. Det är ingen självklarhet för en kvarterskrog, många tror kanske inte att det finns nära där de bor, utan att det är pizza och inget mer. Vi tog faktiskt bort pizzan helt under hösten på startåret.
Det hon kommer att sakna nu när "krogpensioneringen" är ett faktum är alla gäster, men knappast allt slit som är inblandat.
– Vi blev vänner med våra gäster, våra stammisar – vi saknar att se dem varje kväll. Men visst, stan är liten och vi träffar på dem ibland på stan. Men slitet, det saknar man inte. Och det att är tufft att få ekonomin att gå runt. Peter har jobbat som ensam kock, vi hittade aldrig någon som kunde jobba på det sätt som vi ville.
Att driva just kvarterskrog har också sina egna utmaningar.
– Det är sällan jämnt flöde. Ligger man mitt i stan så kommer folk och går. Så det blir svårt att göra beräkningar. Men vi hade festvåningen där det var lätt att uppskatta inkomster och utgifter. Det är även mycket utgifter som folk inte känner till när man driver krog. Som kostnaden för att spela musik till exempel, det är 15 000 kr per år, det är det ingen som tänker på.
Men Annika Kjörling vill egentligen inte gnälla. Att driva restaurang "är ett sätt att leva", menar hon.
– Jag skulle inte vilja byta ut mina år på restauranger, det är en livsstil helt enkelt.
Peter Ringlund har börjat jobba på Rikssalen i Slottet, men för Annika Kjörling väntar närmast en pilgrimsvandring i Spanien. Sedan kanske det blir en flytt.
– Vi har pratat mycket om att flytta till Spanien. Jag har bott i landet tidigare och i Alicante-trakten har vi vänner.
jonas.kihlander@unt.se