När Kim Bergstrand möter upp till intervjun har han på Sirius lediga träningsdag arbetat hemma i trädgården med att såga ned ett äppelträd.
– Jag skulle gärna vara duktig på trädgårdar, det jag kan har jag lärt mig själv. Jag beskär lite äppelträd och gör lite vanlig villaskötsel. Jag tycker att det är lite som terapi, säger han.
I ett gammalt videoklipp har Bergstrand tidigare även berättat om sin pelargonsamling hemma i huset i Täby kyrkby.
När vi ändå är inne på ämnet.
– Jag tror jag har ungefär 35 stycken, rosa Mårbackor. De är i källaren på vintern och nu är de uppe och ska få lite ljus och växa till sig och sedan ska de ut, fortsätter fotbollstränaren.
Du köper inga nya?
– Nej, det är det som är grejen. De som man har haft i 20 år ska skötas, även om det blir några nya varje år. Någon dör och man tar lite skott och så där. Det är inget jobb med det. De klipps en gång på hösten och en gång på våren och så ska det bytas jord i krukorna.
Hur kommer det sig att du har fastnat för det här?
– Det bara blev så. Vi köpte fem, sex pelargoner när vi flyttade till huset och sedan frågade jag morsan vad man ska göra med dem. Och då sa hon att man ska ställa ned dem i källaren på vintern, och sedan har jag fortsatt att göra det, och så har det blivit fler och fler. Men nu är det bra.
Att det blev fotboll för Kim Bergstrand föll sig naturligt – men var inte helt givet. Under uppväxten var han även en av Sveriges bästa juniorer i utförsåkning och bestämde sig för fotbollen först när han var 16 år.
– Jag ville inte flytta till Gällivare och gå gymnasiet där. Sedan kände jag att jag nog hade större potential inom fotbollen. Så blev det i alla fall.
Under de sista åren på den långa spelarkarriären – ibland annat AIK och Hammarby – läste Bergstrand idrottslärarutbildningen på GIH i Stockholm följt av universitetsstudier.
Frånsett ett halvår i Nacka FF tog tränargärningen fart i Brommapojkarna 2002 där han hade hand om klubbens juniorer. Där blev det ett par säsonger innan fick ta över klubbens a-lag 2008.
Hösten 2010 tvingades han sluta på grund av bristande sportsliga resultat. Därefter väntade ett mellanår innan han senare fick det nuvarande uppdraget i Sirius vintern 2011.
– Under det året ställde jag mig frågan om vad jag ville göra och pratade med väldigt många människor. Jag funderade på vad som var min kompetens och vad min utbildning var värd. Jag hade hållit på med fotboll hela mitt liv. Om jag hade bytt till något annat hade jag varit tvungen att börja längst ned, och sedan ska man hitta någonting som passar in, och det är inte helt lätt. Det året jag var borta var första gången som jag insåg att jag saknade tränarjobbet. Innan dess hade jag mest tänkt att jag kör på så länge som jag tycker att det är kul.
Sirius var han med om att föra upp till allsvenskan från division I. Det nuvarande kontraktet sträcker sig fram till och med 2020.
Kan du tänka dig att göra något annat efter det?
– Man vet aldrig vad som händer, och man vet inte hur länge man har energi och nyfikenheten att utveckla fotbollsspelare. Det handlar om att tycka att det är kul och att ha energi att gå till jobbet och göra det här. Det är även ett speciellt liv att inte vara ledig på helgerna och sällan ha någon sommarsemester. Det ställer krav på att familjen anpassar sig också.
Vad säger de om ditt yrkesval?
– De tycker nog att det är ganska bra, men det är klart att det kan komma en pik ibland. Man har ju missat en del bröllop och fester genom åren. Min fru har även fått åka själv på semester med barnen på sommaren.
Föräldrarna, hustrun Anne och döttrarna Tindra och Kajsa är de personer som Kim Bergstrand lyfter fram som de viktigaste i hans liv.
Vad är hemligheten till ett 20 år långt äktenskap?
– Det gäller att välja rätt tror jag.
Så det är inte något ömsesidigt?
– Jo, men hon valde uppenbarligen också rätt. Sedan handlar det om att jobba som med alla relationer. Man är inte alltid bäst och gör sina dumheter, men man lär sig av det. Kärlek måste odlas som allting annat, och det tycker jag att jag är ganska bra på.
Hur känns det att fylla 50 år?
– Min farsa brukar säga att alternativet är helt värdelöst, att inte få fylla 50 år. Jag har inga problem med det. Jag bor i Sverige och är en medelklassvensk, så egentligen har jag inte mycket att klaga på.
Hur ska du fira födelsedagen?
– Det har hänt att jag har fyllt år under matcher förut. Just nu vet jag inte mer än att jag ska ha en fest i sommar, men det blir nog lite tårta och någon sång när jag fyller år i alla fall.