Några planer på att pensioneras finns inte på kartan för den levnadsglade – och populäre – skådespelaren.
– Jag kommer att jobba så länge som jag kan. Jag har rätt att vara anställd tills att jag blir 68 år här på teatern. Sedan har chefen sagt att jag kan fortsätta mer än så med pjäser och annat efter det, säger Engman som UNT träffar efter en full dag av repetitioner inför kommande projekt.
Engman växte upp i Västervik och flyttade sedan med familjen till Stockholm i 11–12-årsåldern. Att bli skådespelare har funnits i tankarna redan från den tiden.
– Min mor var kulturellt intresserad och hon frågade om jag ville gå med i en dramakurs i Västervik när jag var sex år, och sedan har det fortsatt och varit teater för hela slanten, säger han.
I slutet på 1970-talet kom han in på scenskolan i Stockholm och gick bland annat i samma klass som Peter Stormare.
– Vi var lika gamla ungefär och hörde till de äldre. Vi hade jätteroligt ihop och spelade i samma band, men det är sällan vi syns numera.
Efter några år på Riksteatern blev han 1993 anställd i Uppsala stadsteaters fasta ensemble. Genom åren har han gjort mängder med roller i olika genrer. Både i klassiker och i musikaler samt gjort uppmärksammade Elvis Presley-tolkningar.
– Men min favoritroll, som jag har fått göra två gånger i livet, är Mercutio i William Shakespeares ”Romeo och Julia”. Jag är för gammal för den rollen nu tyvärr. Sedan har jag sagt till Petra (Brylander, teaterchef och vd, reds anm.) att jag vill göra ”En handelsresandes död” (av Arthur Miller) innan jag lägger av och spela pappan. Den ligger mig varmt om hjärtat ända sedan jag jobbade ihop med Bo Widerberg på 1990-talet.
Hur hamnade du i Uppsala?
– Jag hade en regissör på Riksteatern som hette Finn Poulsen som blev chef här, och då ville han ha över både mig och Lisa (sambon). Först tackade vi nej, men sedan kom ett erbjudande om att få vara med i pjäsen Erik XIV (av August Strindberg) och då trivdes jag så bra att jag ändrade mig efter ett halvår.
– Jag har en otrolig kärlek till alla människor i Uppsala, fortsätter han.
Den roll som genom åren annars har gjort Göran Engman mest känd är otvivelaktigt den som Sören Rapp i tv-serien ”Skärgårdsdoktorn” där han spelar ett original som bor i ett båthus.
– Fortfarande blir jag påmind om det. Det var häftigt. Dagen efter det första avsnittet var det folk som stoppade mig på gatan och ville prata, och sedan fortsatte det var jag än var. Det blev mycket kramar och autografer.
För några år sedan var det aktuellt med en fjärde säsong med tolv nya avsnitt av den populära serien – och även en långfilm var på tal innan dess.
Men det hela rann ut i sanden.
– Det är många som har frågat genom åren hur det gick sedan, så jag tror idén hade funkat. Och jag har manuset kvar hemma och alla i originalcastingen sade ja till att vara med igen. Men SVT började bråka internt mellan avdelningarna nöje och drama och kunde inte komma överens. Även Tv4 var intresserat, men regissören tackade nej till dem på grund av reklamen.
Du skulle vilja göra Sören Rapp en gång till?
– Ja, det skulle jag absolut kunna göra. Jag gillade det. Jag tyckte att vi gjorde det på riktigt. Vi filmade tre minuter per dag då, nu gör man flera avsnitt på en dag i tv-serier. Vi får se vad som händer. Undrens tid kanske inte är förbi.
En annan historia som Göran Engman gått och burit på var när han för ett antal år sedan tackade nej till en roll i en internationell film på grund av att han var uppbokad med föreställningar på Uppsala stadsteater.
– Det var hedern som satte stopp. Det var inte ens audition för rollen, utan jag var handplockad och klar. Det var en utländsk historia med inspelning under ett års tid och jag hade fått en miljon kronor i grundarvode, säger Göran Engman som även tackat nej till fler filmer genom åren.
Hur känns det att fylla 65 år?
– Det finns inte, det är verkligen så. Att tänka att man närmar sig 70 år är märkligt då de 70-åringar som man har känt tidigare kändes gamla redan vid 50 med käpp och grejer, men dem jag har nu omkring som legendariske dansaren Conny Borg, han har fyllt 80 år nu, dansar fortfarande och har humor. Det är fantastiskt, säger Göran Engman och tillägger:
– Om man bara får vara med.