Nasrin Maroufi Kia växte upp i en stor familj och var äldst i syskonskaran. Barn fanns alltid nära och yrkesvalet kändes självklart.
– Jag älskar att jobba med barn och jag ville fortsätta att göra det i Sverige.
När hon kom hit 1988 med man och två söner, hade hon aldrig varit i Europa tidigare. Ändå var hon fast besluten att vänja sig vid den nya omgivningen och komma in i det svenska samhället så fort som möjligt.
– När jag kom hit bestämde jag mig för att det var ett nytt kapitel i livet. Jag försökte lära mig nya saker hela tiden, framför allt språket.
I Kurdistan var hon utbildad grundskolelärare. När hennes pojkar skulle börja förskolan följde hon med och hjälpte till.
– Jag ville vara med och se hur barnomsorgen fungerade i Sverige.
Samtidigt började hon studera på omvårdnadsprogrammet och gick en barnskötarutbildning i Sverige. Hon skulle upptäcka att hennes nya land var olikt hemlandet på många sätt, även i skolans värld.
– Grammatiken var helt annorlunda. Vi brukade skriva från höger till vänster, här var det tvärtom.
Hennes kunskaper i persiska och kurdiska språk kom väl till användning redan från start. Medan hon iakttog och lärde hjälpte hon dagisfröknarna genom att fungera som tolk åt föräldrar med utländsk bakgrund.
– Jag blev populär bland föräldrarna som inte kunde tala eller förstå svenska.
Hon tycker att det har skett en stor utveckling inom barnomsorgen under åren. Dels genom allt nytt material som tillkommit och användningen av data och Ipads, men personalen är också mer medveten om olika kulturer. På förskolan där hon jobbar lyfter de fram icke svenska kulturer på olika sätt. Det kan vara genom knytkalas där de får visa upp sin mat eller att barnen hälsas välkomna på sina egna språk, samt genom sånger och musik.
När Nasrin Maroufi Kia inte jobbar ägnar hon gärna fritiden åt motion, matlagning, trädgården och resor. Favoritstället är badhuset som öppnar klockan 06.20. Då är hon där för att ta en simtur på tusen meter innan hon går till jobbet, fem dagar i veckan.
– Jag vill hålla mig i form och må bra. Det är viktigt att ta hand om sig själv. Jag vill vara positiv och inte älta det förflutna, säger hon.
Ett annat intresse hon mår bra av är trädgårdsarbete. Vid radhuset i Uppsala har hon en egen odling av grönsaker, som hon gärna pysslar med.
– Jag hämtar frön från mitt hemland som jag sedan sår och odlar här. Det är koriander, persilja, basilika, purjolök, men jag har också små rabatter med jordgubbar. Där jag kommer ifrån äter vi mer färska grönsaker än svenskarna.
Grönsakerna kommer väl till användning vid matlagningen. Hon tycker om att laga mat och det händer att någon granne kommenterar att det luktar gott när de går förbi och då bjuder hon gärna in dem att provsmaka.
– Kom in och smaka, säger jag åt dem. Jag är också noga med att berätta vad mat och bakverk innehåller ifall någon är känslig.
Favoriträtten är en kurdisk gryta, Xoreshti kurdi, som innehåller lammkött eller kalvkött, vita bönor, koriander, persilja, purjolök och citron. Hon är inte rädd att ta kontakt med människor och bjuda in. Från sitt hemland är hon van vid att det sociala nätet är stort och att det alltid är mycket folk, liv och rörelse hemma. Samtidigt förstår hon svenskarna, att de vill vara själva.
– Det beror på samhället. Efter åtta timmar på jobbet orkar man inte umgås. Jag har också blivit försvenskad och behöver slappna av hemma själv efter jobbet.
Hon tycker att ett bra sätt att varva ner efter en lång arbetsdag är att tända ljus och sätta fram te och kaffe på bordet, gärna tillsammans med lugn musik.
– I mitt hemland tände vi lampor, men Sverige har fört in stearinljusen i mitt liv.
Under söndagen fyller Nasrin Maroufi Kia 60 år och sönerna har överaskat med en utlandsresa. Vart färden bär av får jag inte veta.
– Jag tycker om att resa och gärna till olika länder. Jag gillar nya äventyr, titta på sevärdheter, folket, kläderna och naturen.