Switch bäst för superfeta

För superfeta personer ger en så kallad switch-operation långsiktigt allra störst viktnedgång och högst chans att bli kvitt en diabetes. Den har också ett pris i form av mer biverkningar än den vanligaste fetmaoperationen.

Magnus Sundbom.

Magnus Sundbom.

Foto: Michaela Hasanovic

Fetma2017-05-14 09:00

Det framgår av en studie som efter i genomsnitt fyra år följt upp 211 kvinnor och män som opererats för extrem fetma vid Akademiska sjukhuset. Studien publiceras i facktidskriften Obsity Surgery.

– Vid extrem fetma ger den mer omfattande switchmetoden helt klart bäst chans till en rejäl viktnedgång, men för att patienterna ska kunna göra ett informerat val av operationsmetod är det viktigt att de också känner till riskerna, säger Magnus Sundbom, överläkare vid Akademiska sjukhusets kirurgiska klinik och adjungerad professor vid Uppsala universitet.

Den mest använda fetmaoperationen kallas för gastric bypass, men för de allra fetaste personerna erbjuds även den mer omfattande switchmetoden som alternativ (se grafik som visar hur metoderna fungerar). Över hälften av patienterna i studien hade valt att opererats med switch-metoden.

Uppföljningen visar att BMI-värdena för kvinnorna och männen som opererats med switch hade minskat med i genomsnitt hela 25 BMI-enheter, vilket var 9 BMI-enheter mer än för patienterna som opererats med gastric bypass.

– Så trots att patienterna i switch-gruppen före operationen hade haft den allra mest extrema fetman var vid uppföljningen andelen fortsatt feta patienter betydligt lägre bland dem än i gruppen som opererats med gastric bypass, säger Magnus Sundbom.

Fetma ökar risken för flera sjukdomar, däribland diabetes och så kallad sömnapné med upprepade andningsuppehåll under sömnen. Efter operationen sjönk förekomsten av diabetes och sömnapné rejält i båda grupperna. Minskningen av diabetes var dock större i switch-gruppen.

Priset för dessa mer uttalat positiva effekter i switch-gruppen var mer biverkningar, framför allt i form av diarréer och gaser i magen. Stora besvär med biverkningar var dock ovanliga.

– Biverkningar verkar inte heller ha påverkat hur patienterna skattade sin livskvalitet, som för de flesta förbättrades avsevärt efter operationen och lika mycket i båda grupperna, säger Magnus Sundbom.

I studien har forskarna använt ett internationellt bedömningsinstrument, BAROS, som väger samman effekterna på kroppsvikten, livskvaliteten, komplikationer och förändringar av sjukdomar som har samband med fetma.

– Utifrån BAROS hade betydligt fler patienter utmärkta resultat i switchgruppen och omvänt var andelen med sämre resultat lägre än bland patienterna som opererats med gastric bypass, säger Magnus Sundbom.

Fetast opererade vägde 280 kilo

BMI är engelsk förkortning för kroppsmasseindex.

Gränserna för övervikt och fetma är BMI-värden på 25 respektive 30. Vid ett BMI över 35 betecknas fetman som svår och först då kan en fetmaoperation bli aktuell.

Gränsen för extrem fetma, superfetma, ligger vid ett BMI-värde på 50 då minst halva kroppsvikten är övervikt.

Den fetaste patient som opererats vid Akademiska sjukhuset hade ett BMI-värde på 89 och vägde drygt 280 kilo.

Årligen görs cirka 300 fetmaoperationer vid Akademiska sjukhuset, varav 25 procent på patienter med BMI över 50.

Gruppen som söker hjälp för sådan superfetma har ökat under en följd av år. Merparten av patienterna med extrem fetma är i åldern 20 till 30 år.

BMI räknas ut genom att dividera kroppsvikten (uttryckt i kilo) med längden multiplicerat med längden (uttryckt i meter). En 175 centimeter låmng person kommer upp till BMI-gränsen för superfetma om hen väger 153 kilo (153 dividerat med 1,75 gånger 1,75 = 50).

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!