Att inte kunna åka go-cart för att man inte får plats i go-cartbilarna. Att stanna hemma från skidresan för att man känner sig klumpig och inte hittar några överdragskläder som passar. Det är sådant som Karin upplevde när hon var barn och tonåring. Nu har hennes egen dotter fetma.
De bor i Eskilstuna och vi möts på halva vägen, på biblioteket i Enköping. Där sjunker vi ner i skinnfåtöljerna vid barnbokslådorna.
Fetma klassas som en sjukdom och Tyra är patient hos överviktsenheten för barn och ungdom på Akademiska sjukhuset i Uppsala.
– Där är de bra på att bemöta Tyra som att det här är något hon inte kan rå för. På barnkliniken i Eskilstuna var de sju vita rockar och lilla Tyra och pratade med förutfattade meningar. Vi kände oss som dåliga personer, som glupska människor som inte kan hantera vårt ätande.
– Du grät ju hela tiden, säger Tyra till sin mamma.
Kepsen döljer Tyras nya frisyr, med håret rakat på vänster sida. Hon bär kepsen framåtvänd, men när det är dags för fotografering ber fotografen henne att vända på den för att den skuggar ögonen. Ta av den vill hon inte.
På fritiden är Tyra med kompisar, hoppar studsmatta, leker och spelar Sims på datorn. Hennes största intressen är Harry Potter (hon är en slytherin) och att baka och greja i köket. Hon är duktig i köket och tycker att det är kul att prova nya recept.
– Sist gjorde jag hallonsmoothie med babyspenat. Det blev jättegott, berättar hon.
– Jag försöker få henne att baka matbröd, men det är inte lika kul som muffins, säger Karin och skrattar.
Tyra gillar att bada och simma också, men annars är hon inte så pigg på att röra på sig. Hon blir väldigt trött då.
– Du har aldrig varit så supersugen på att springa ute och leka. Du är hellre inne och pysslar. Men du äter inte skräpmat, det har du aldrig gjort, säger Karin.
Tyra medger att hon behöver röra på sig mer.
– Jag vill börja på gym om jag får för min ålder – träna crosstrainer och löpband, berättar hon.
Läkarna och sjukgymnasten säger att knepet är vardagsmotion. Dessvärre bor både mamma och pappa långt från skolan, så Tyra kan inte gå eller cykla dit.
Hon tycks inte bekymra sig så mycket, trots att hon väger 96 kilo på sina 160 centimeter. Hon säger att ingen retar henne eller är taskig.
– Jag tycker att andra gör det till ett problem fast det inte är det, säger hon, blänger på sin mamma och fortsätter:
– Det är väl inte hälsosamt, men jag bryr mig inte direkt.
– Jag tänker på att man vet ju i alla fall att det när man blir vuxen är risk för sjukdomar och problem, säger Karin.
Det är svårt att försöka påverka utan att vara tjatig eller negativ, tycker hon. Det där är en balansgång. Tjatar hon för mycket kan Tyra sätta sig på tvären och vägra att äta grönsakerna fast hon kanske egentligen är sugen på dem. Ibland är det bättre att bara ställa fram skålen med tomater utan kommentarer.
De har prövat olika metoder, till exempel måltidsmått. Det är mått som visar hur mycket protein, grönsaker och kolhydrater en normal och välbalanserad portion ska bestå av.
– Sedan är det ändå svårt att inte äta mer om det är gott, säger Karin.
– Pappa lägger upp mat åt mig och sen får jag inte ta mer, berättar Tyra.
När man har sitt barn bara varannan vecka vill man ha det extra mysigt när man ses. Det är något som Karin och Tyras pappa har fått jobba med tillsammans med en dietist, hur mycket man kan unna sig. Tyra har fått fem "pluppar" i veckan som motsvarar en viss mängd godis, chips, läsk eller glass. Om de går på bio kan alla pluppar ryka på en gång.
Ett annat råd de följer är när de går i mataffären och Tyra är jättesugen på något som inte är onyttigt. Då får hon det, även om det är någon frukt eller grönsak med ett kilopris så högt att mamma håller på att svimma.
Karin tycker att det är viktigt att Tyra lär sig själv hur mycket hon får äta, föräldrarna är ju inte alltid med.
– Hon har blivit bra på att välja små glassar och hitta goda drickor utan socker.
Hur har ni hanterat barnkalas och liknande?
– Vi ser till att Tyra är mätt på mat innan. Men vi pratar inte med dem som har kalaset, svarar Karin.
Benägenheten att lägga på hullet är ärftlig. Båda Tyras föräldrar har genomgått gastric bypass, en operation där magsäcken kopplas bort så att födan passerar direkt från matstrupen till tunntarmen. Innan dess vägde Karin som mest 172 kilo.
– Det vore skönt att slippa opereras, det är aldrig kul med en operation, säger Tyra.
När släkten träffas kretsar umgänget mycket kring god mat och bakverk. Men sedan nya partners kommit in i deras liv har de fått nya perspektiv. Karin har insett att det inte är någon fara om maten tar slut i karotten.
– Min sambo är helt ointresserad av mat, medan vi andra pratar redan vid frukosten om vad vi ska äta till middag och ser fram emot det, berättar hon.
I den här familjen är det normalt att väga mycket.
– Vi är som vi är. Vi tycker att Tyra är en grym, fantastisk, rolig och spännande person. Vi får inte panik. Det kanske är en nackdel, att vi inte tar det här riktigt på lika stort allvar, säger Karin.
De har pratat med släktingarna om vad som gäller. Farmor har varit svår att få med på tåget.
– Farmor har vi fått vara extra sträng mot. Hon vill ge barnbarnen choklad och kakor för att göra dem lyckliga, berättar Karin.
– Jag vill fortfarande ha mitt påskägg, säger Tyra fast det är långt till påsk.
– Hon är orolig för att hon inte ska få det för att pappa har skällt på farmor för att hon ger Tyra för mycket godis, förklarar Karin.
Förhoppningen är att dottern ska fortsätta att växa på längden utan att gå upp mer i vikt, så att hon växer ur sin övervikt. Som förälder känner hon skuldkänslor, men hon är glad för att hon och Tyras pappa är överens och har bett om hjälp.
– Sedan har vi inte gjort upp med våra egna vanor. Vi är inte en familj som tar långa cykelturer tillsammans med barnen. Jag önskar att vi varit annorlunda. Jag önskar att vi hade varit bättre förebilder, säger hon.
När man själv inte är så aktiv är det svårare att motivera sina barn att röra på sig.
Karin upplever att dottern inte riktigt tar det här problemet på allvar. Samtidigt är hon tacksam för att Tyra inte är deppig eller har negativa tankar om sig själv.