Det visar en studie bland nära 72 000 kvinnor och män i Uppsala, Västmanlands och Örebro län, som publiceras i den välrenommerade facktidskriften European Heart Journal.
– Vi är först att i en stor studie påvisa denna koppling mellan ett högt BMI och aortastenos. Om fortsatta studier kan bekräfta att det rör sig om ett orsakssamband öppnar det för nya möjligheter att förebygga denna ganska vanliga hjärtklaffsjukdom, säger forskaren Susanna Larsson vid Enheten för nutritionsepidemiologi vid Karolinska institutet.
Kvinnorna och männen besvarade i slutet av 1990-talet en omfattande hälso- och livsstilsenkät. Enkäten innehöll även frågor om längd och vikt, för att kunna beräkna varje deltagares BMI-värde, och om midjeomfång.
Ingen av deltagarna hade någon hjärt-kärlsjukdom när de besvarade enkäten, men under drygt 15 år som de har följts upp sedan dess fick 1 297 av dem diagnosen aortastenos.
Det fanns tydliga samband mellan deltagarnas BMI-värden när studien startade och risken för att insjukna i hjärtklaffsjukdomen under uppföljningen.
Jämfört med slanka, normalviktiga personer hade feta kvinnor och män (BMI från 30 och uppåt) nästan fördubblad risk för aortastenos.
– Det innebär att fetma kan vara en till och med starkare riskfaktor för aortastenos än för hjärtinfakt och hjärninfarkt, säger Susanna Larsson.
Även för överviktiga personer (BMI mellan 25 och 29,9) var risken för aortastenos förhöjd, om än med mer måttliga 24 procent.
Ett stort midjeomfång, bukfetma, var också kopplat till ökad risk för aortastenos, om än inte lika mycket som höga BMI-värden.
Studien kan inte besvara frågan om varför aortastenos är betydligt vanligare hos överviktiga och (än mer) hos feta personer än hos personer med normala BMI-värden och midjemått. Enligt forskarna finns dock flera tänkbara förklaringar till sambanden.
– Dit hör att fetma bidrar till uppkomsten av två etablerade riskfaktorer för aortastenos, högt blodtryck och höga kolesterolvärden. Att fetma ger en låggradig inflammation i kroppen kan också tänkas skada hjärtklaffarna i stora kroppspulsådern, säger Susanna Larsson.
Samtidigt som forskarna understryker att mer forskning behövs för att klarlägga om fetma – direkt eller indirekt – bidrar till uppkomsten av aortastenos pekar de på möjligheterna att förhindra sjukdomen om så skulle visa sig vara fallet.
– Förutsatt att ett orsakssamband ligger bakom kopplingen mellan fetma och förhöjd risk för aortastenos skulle ungefär vart nionde fall av hjärtklaffsjukdomen kunna förhindras om alla kvinnor och män lyckades hålla normal vikt i vuxen ålder, säger Susanna Larsson.