Fegt av Uppsala universitet att ducka

Varför ges inte besked om vad som ska gälla?

Vad får sägas, och vem får säga vad, på Uppsala universitet? På måndagen hölls ett rektorsseminarium.

Vad får sägas, och vem får säga vad, på Uppsala universitet? På måndagen hölls ett rektorsseminarium.

Foto: FREDRIK PERSSON

Ledarkrönika2020-03-04 13:56
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Hur fritt är ordet inom akademin? På tisdagen diskuterades frågan på det rektorsseminarium som hölls på Uppsala universitet.  

De flesta känner vid det här laget till bakgrunden till uppkomna debatt. Inga-Lill Aronsson, lektor i musei- och kulturarvsvetenskap, använde på ett seminarium n-ordet för att svara på frågan om hur man kan söka information om ordet ”ras” i gamla arkiv.

Eftersom Aronsson varken är svart eller rasifierad får hon inte använda ordet, menade de fyra studenter som vände sig till institutionen. En utredning om trakasserier inleddes, uttalandet i den inspelade videon från seminariet redigerades bort och Aronsson kallades till möte. Hon fick försäkra att hon inte skulle upprepa ett "beteende som kan uppfattas som kränkande". Det var som ett husförhör där jag var dömd på förhand, har Aronsson beskrivit det för mig.

På seminariet i tisdags menade statsvetarprofessorn Sten Widmalm, kritisk till universitetets agerande, att normstyrningen fått för stor makt. Statsvetarprofessorn Maria Eriksson Baaz såg däremot att marginaliserade grupper äntligen gör sina röster hörda.  

Den stora behållningen var frågestunden, då historiker och språkvetare gav exempel på när problematiska ord behöver användas. Alla ungdomar känner i dag inte till historiska och nedsättande ord för romer. Hur ska de begripa ”z-ordet”? Hur ska de sedan kunna forska utan orden? Och anser alltså universitetet att lärare inte får använda begrepp om grupper de själva inte tillhör (enligt identitetspolitisk logik, som tydligt visade sig i fallet Aronsson)?

Vårt dunkla kulturarv har dessa ord, jag kan inte undervisa utan vissa ord, sa historikern Björn Furuhagen. Han sade sig vara rädd för att likt Aronsson bli anmäld.  

Rektor Eva Åkesson och Torsten Svensson, vicerektor för humaniora och samhällsvetenskap, bjöd dessvärre bara på luddig otydlighet. Eva Åkesson avrundade seminariet med att säga att alla nog har sagt saker som de har ångrat, och att vi kan ”gå framåt” och ”hjälpas åt” för att ”bli bättre”.  

Men kritikerna – däribland flera universitetsanställda - tycker ju inte att Aronsson gjorde fel. De har rätt att veta vad som ska gälla. Att ducka och låtsas att konflikten inte finns när den pågår mitt framför en är både oansvarigt och respektlöst mot samtliga inblandade.

  Frida Gommel, ordförande i juridiska föreningen och en av talarna på seminariet, sa att det på ”UNT:s ledarsidor” har stått att diskrimineringslagstiftningen innebär statlig styrning. Påståendet stämmer inte och vi har varit i kontakt med Gommel om det.