Problemet är att hitta personal. Tillgången på mekaniker som till exempel kan reparera det mer än tjugo ton tunga Stridsfordon 90 eller femaxlade Piranha är inte värst stor:
Egentligen har vi otroliga krav på kompetens, säger Niclas Widerlund som är chef på verkstaden och fortsätter:
Den personal vi söker finns egentligen inte. Behovet måste lösas genom internutbildning av de skickliga tekniker vi ändå rekryterar.
Patrik Görl, teknisk officer och chef för Ledningsregementets tekniska avdelning, ser också en annan möjlighet:
Den återuppväckta värnplikten ger oss nya möjligheter. Redan om ett par veckor påbörjar vi en grundläggande mekanikerutbildning för fjorton soldater inom värnpliktens ram. Förhoppningsvis ett underlag för anställning längre fram.
Johnny Lindström arbetar som stridsfordonsmekaniker i den stora verkstadshallen, belägen strax innanför grindarna till regementet. För dagen jobbar han både med Strf 90, till förväxling likt en lätt stridsvagn men med plats för åtta soldater, och ett jättelikt ledningsfordon, kallad Piranha:
Egentligen är de lättmekade, naturligtvis om man vet vad som ska göras och har rätt utrustning. Det här är grejer som tål tuffa tag. Nästan allt ska gå att fixa ute i terrängen under provisoriska förhållanden.
Van att jobba just ”därute” är soldaten Rikard Karlsson. Till skillnad från de övriga i hallen är han inte civilanställd utan soldat, korpral och gruppbefäl på den bärgningsbandvagn, också det ett stridsfordon, som just nu dundrar in genom porten – och det med minsta möjliga marginal. Till båda dörrposterna.
Jag var inte mekaniker när jag ryckte in för fem år sedan, berättar Rikard. Däremot har jag alltid varit intresserad av att skruva. Mekanikerutbildning har jag fått som soldat på hemmaplan, plus att jag gått några andra militära kurser.
Rikard Karlsson fördjupar sig, näst intill bokstavligen, i ett mer än två ton tungt motorpaket, inklusive automatväxellåda, som just lyfts ur ett Stridsfordon 90 under ledning av Johnny Lindström:
I botten en modifierad åttacylindrig lastbilsmotor från Scania, stryktålig precis som hela vagnen. Inte minst har det visat sig under senare år med alla extra påfrestningar som Stridsfordon 90 utsatts för.
Johnny Lindström vet vad han talar om. Det handlar om internationella insatser. Själv har han arbetat i Kosovo, Liberia och Afghanistan.
På militärt språk heter det systemstöd. Här från verksta´n kallas vi ner tillfälligt när något behövs göras utöver vad de militära mekanikerna i uniform ska eller kan hantera. Sanden och värmen, kanske 60 grader inne i vagnarna, gör inte jobbet enklare.
Niclas Widerlund fyller i:
Slitaget på vagnarna ökar 20 gånger under sådana förhållanden. Men stridsfordonen är välbyggda. Allt går att reparera. Väl hemma sätts vagnarna i skick igen.
Försvaret växer. Inte minst Ledningsregementet. Allt mer utrustning, allt fler fordon på hjul eller band är på väg in. Men det är inte bara fordonen som ska tas om hand, berättar Niklas Widerlund:
Vi måste ha en brokig samling kompetenser. Här ska allt repareras; från stridsfordon till motorsågar, elverk, vattenrenare, kylaggregat till tältspisar. Plus allt som tänkas kan däremellan.