– Jag tror fortfarande att det är många som inte känner till den, säger bibliotekarien Helena Olsson Munro.
När vi hörs av i telefon har hon många synpunkter om bibliotekets roll när det gäller att hjälpa och stödja Enköpingsborna i frågor om den digitala utvecklingen.
Hon ser positivt på att tidningen ska skriva en artikel om verksamheten.
– När ni gjorde det förra gången blev det rusning hit veckorna efter, säger hon.
Kunde ni hjälpa alla?
– Inte samtidigt, men vi löste det genom att några kunde komma tillbaka.
När Vilse på nätet startade för en handfull år sedan var det en timme på dagtid.
– Vi utökade den till att ha även en kvällstimme för att nå flera. Men det visade sig att de som behöver hjälp är de som är lediga på dagtid, därför flyttade vi den andra timmen, berättar Helena Olsson Munro.
Nu håller en eller två personer ur personalen en slags digital jour mellan klockan 13 och 14 på måndagar och torsdagar.
– Men det kommer besökare hit varje dag som vill ha hjälp.
Vad är det för frågor som dominerar?
– Det är ofta man villl ha hjälp med att boka online, att man inte kan logga in på olika sajter och konton för att man har glömt sitt lösenord eller sin epostadress. Bankaffärer förekommer också en hel del, berättar hon och kollegan Mattias Käck som jobbar med Vilse på nätet när vi gör ett besök.
Att banker hänvisar kunder till biblioteket för att "där finns det datorer att låna" kan innebära merarbete för personalen.
– En gång gick jag faktiskt med en av våra besökare tillbaka till banken och förklarade att det var bankens uppgift att hjälpa kunden, berättar Helena Olsson Munro.
Hur gick det?
– Bra, de hjälpte förstås sin kund, säger hon.
Kan du ge fler exempel på när ni inte kan hjälpa till?
– När det gäller ren teknik, där leverantören har ett ansvar. Då hänvisar vi till den butik som personen köpt varan i, säger hon.
Den digitala utvecklingen har förändrat bibliotekspersonalens arbetsuppgifter radikalt.
Evy Jonsson besöker "Vilse på nätet" för första gången, mejlen i telefonen krånglar och hon vill ha hjälp av någon som kan förklara.
– Men åh, nu är livet värt att leva igen, utbrister hon tacksamt efter en stunds bibliotekariesupport av Helena Olsson Munro.
Särbon Paul Ekström sitter med Mattias Käck på stolarna intill. Några detaljer med Facebook-inloggningen strular till det.
– Dom är skitduktiga, jag har varit här några gånger tidigare, säger Paul och antecknar på ett papper allt vad som sägs.
– Man är ju inte så snabb i tankarna längre, försvarar han sig.