Diskussionen om svenskt medlemskap i Nato dyker upp då och då, inte minst här på EP:s debattsidor.
Mycket sällan diskuteras priset annat än i reda pengar. 20 extra miljarder i försvarsbudgeten. Dubbelt upp mot i dag.
Vi talar betydligt mer sällan om det andra priset; det i människoliv och hemvändande lemlästade soldater. Redan i dag har Sverige beklagansvärda förluster i internationella insatser. Förlusterna kunde vara mycket, mycket värre om Sverige som fristående nation inte haft möjlighet att bestämma uppgift och geografiskt område i de Nato-ledda aktioner vi ändå deltar i.
Henrik Lindberg, ordförande i Enköpings kristdemokrater, tycker att jag sprider villfarelser om Nato.
Lindberg påstår till synes på fullt allvar att om Sverige som framtida Natomedlem inte vill delta i en alltför farlig insats är det bara att säga nej. Mitt antagande att Sverige tvunget måste delta i Nato:s olika krig är en villfarelse, kan vi läsa.
Däremot, om Sverige blir anfallet av Ryssland har vi som Nato-medlem garantier för att andra Nato-länder kommer till vår hjälp. Det är Henrik Lindberg helt övertygad om.
Tyvärr – att förstå logiken i Lindbergs insändare ”Ensidig bild av Nato” (EP 29/3) är inte lätt. Insändaren ska vara ett svar på den verklighet jag beskrev under rubriken ”Dyrbar väg för Sverige” (EP 17/3).
Oj, oj, oj. Det är helt klart inte lätt att vara Nato-kramare i dessa Trump-dagar, när till och med synnerligen Nato-trogna Danmark söker ökat nordiskt militärt samarbete.
Lindberg kommenterar inte med ett ord de svåra förluster som Danmark lidit i människoliv under Nato-insatser, och som jag skriver i min debattartikel: Tio gånger fler stupade och svårt skadade danskar än de förluster som drabbat svenska soldater och sjömän i internationella operationer.
Jag framhärdar – skillnaden som Lindberg blundar för är att Sverige som icke Nato-land kan välja både geografiskt område och typ av uppgift, när vi ändå – frivilligt – ställer upp. Både Afghanistan och Irak är sådana exempel. Ändå stupar svenska soldater medan andra återvänder hem svårt skadade, till ett annat liv.
Sverige betalar vårt pris för internationell solidaritet. Ingen kan säga något annat.
Lindberg gör en stor affär av artikel fem i Nato-fördraget som garanterar ett Nato-land hjälp från andra Natoländer om den egna nationen blir angripet.
Den överenskommelsen vilar numera på bräcklig grund. Läs åtminstone något litet av det Donald Trump säger om militär hjälp till övriga natoländer:
– Det som händer på Europas bakgård är inte USA:s bekymmer.
– De medlemsländer som inte betalar Natoutgiften fullt ut, ska inte heller räkna med hjälp.
Europas bakgård – är det möjligen Baltikum, alltså Estland, Lettland och Litauen – eller Sverige? Rika Tyskland är för övrigt ett av de länder som enligt Trump inte når upp till Nato:s ekonomiska krav.
Och, Henrik Lindberg, om Sverige som nytt Nato-land säger nej till Nato-insatser vi inte gillar – vad skulle då garantera att andra länder kommer till vår undsättning, bara därför att just vi ropar?