En extra tårtbit till kaffet.
Det föreslog jag som belöning till personalen efter ett besök hos polisen i Bålsta en kaosartad dag i somras.
Receptionen var belägrad av personer som sökte eller skulle hämta pass. Många av dem stockholmare som lärt sig uppskatta servicen hos Enköpingspolisen (och dit Bålstastationen tillhör).
Om personalen bakom disken fick tårta vet jag inte. Budskapet från polisledningen i Uppsala är numera av helt annat slag:
Eländet ska fortsätta. Eller bli ännu värre.
Rubriken i EP den 8 september lydde: ”Mindre öppet hos polisen”.
Jag trodde att det skulle bli ett ramaskri från den allmänhet också jag tillhör – men icke.
Vi är så vana vid försämringar i polisens närvaro och service att vi inte längre reagerar.
Polisen i Enköping/Bålsta återgår inte ens till de begränsade öppettider som gällde före sommaren.
Enköpingsstationen ska ha öppet dagtid måndag, onsdag, fredag. Bålsta tisdag, torsdag.
”Vi har inte tillräckligt med personal till att hålla båda stationerna öppna varje vardag”, säger en representant för polisledningen i EP.
Skandal. Säger jag. Och hoppas du håller med.
Det handlar inte ens om polisbrist, utan om pengar till den administrativa personal som du i första hand möter vid disken.
För mig som allmänhet är den huvudsakliga frågan inte när och var jag kan få mitt pass. Det handlar om att vi medborgare som drabbats av inbrott eller våld, vill möta en människa och inte en röst i en telefonsvarare eller att hitta en sida på datorn.
Naturligtvis borde en polisstation åtminstone i en så pass stor stad som Enköping hålla öppet varje dag i veckan, alltså också över veckosluten.
Nu, accepterar vi medborgare i tysthet att Enköping/Bålstas polisstationer inte ens är öppna varje vardag.
Vart är Sverige på väg?