Det första man ser, när man kommer in, är den lysande skylten ”Mellströms livs”.
– Den har suttit därute på husgaveln, säger Leif Johansson som tillsammans med sin hustru Annika bott i huset sedan 1975, då Mellströms livs fortfarande fanns i huset.
Ett år senare stängdes mataffären. Till många kunders besvikelse. Skylten plockades ned och hamnade i boden. Varför ligger den där? undrade sonen. Och så sattes den upp i hallen. Den lyste direkt och lyser fortfarande i huset, som byggdes som affärs- och bostadshus med tre lägenheter och lokaler för matvaruhandel och mjölkbutik.
– Ritningar och köpebrev från 1929 finns kvar. Det fanns till en början två separata affärer, en mjölkbutik och en speceributik. Affärslokalerna är idag vårt vardagsrum, säger Leif Johansson, vars farfar och farmor Karl och Frida Johansson köpte huset på 1950-talet och bodde i en lägenhet på nedre botten.
Det var ingen mindre är J P Johansson och H(annes) Brynge, representanter för Aktiebolaget Enköpings verkstäder, som skrev under köpebrevet 10 juni 1929 . Köparen handlaren Daniel Johansson hade 1925 gift sig med Ingrid Karlsson, dotter till handlaren Erik Gustav Karlsson på Kryddgårdsgatan 31. Hon var biträde hos sin pappa och blev ”handelsidgerska” efter hans bortgång 1918.
– Jaha, då är det nog hennes triangelformade skylt ”Ingrid Karlsson Mjölk och Speceri” vi har i garaget. Man kallade ju butiken för ”Ingrid på Hörnan”, säger Birgitta Jakobsson
Birgitta är dotter till Anna-Lisa Mellström, affärsidkerska 1954 till 1976. Hon tog över efter Alfred Ahlberg (A-Livs) som i sin tur tagit över efter Ingrid Johansson (Karlsson) 1952. Anna-Lisa satte upp skylten ”Mellströms mjölk och speceri” på utsidan av huset och ”Mellströms livs” ovanför dörren.
I butiken handlade man allt över disk. Man kunde köpa godis i strut, doftande nymalt kaffe i påsar märkta Mellströms Kryddgårdsblanding, senap och ättika i lösvikt och backar med dricka. För att inte tala om den goda lutfisken som Anna-Lisa lutade i källaren. På Luciadagen fick man kaffe och lussebullar av en vitklädd flicka och vid julskyltningen var det extra fint innanför de täckta fönstren som öppnades först på skyltsöndagen.
När Anna-Lisa Mellström stängde affären 1976 efter 23 år var butiken den sista manuella kvartersbutiken i Enköping.
– Under 1960-talet fanns det jättemånga kvartersbutiker, minns Birgitta, som har mycket att berätta om sin tid i mammas affär både om det slitsamma och om glädjeämnen som den nära och goda kundkontakten.
– Jag lärde mig mycket under mina år i butiken. Huvudräkning till exempel och att snabbt gångra. De fanns ju inga streckkoder på den tiden.
Detta kunde ett hörn på ett hus i Enköping berätta.
Och ändå har vi inte berättat allt.