Pakbat, den pakistanska bataljonen, fick skämtsamt bära skulden för allt som gick fel i FN-insatsen UNPROFOR under första halvan av 1990-talet på Balkan.
Dålig utrustning, dåligt utbildade soldater. Pakbat slogs i begreppsvärlden ihop med likaledes mindre lyckat lottade kollegor från Malaysia, Nepal och Bangladesh.
Vi svenskar tyckte nog med visst fog att vi var rätt bra. 1995 övergick FN-insatsen i det forna Jugoslavien till en Nato-ledd sådan, IFOR. I samband med eldupphör-avtalet i Dayton korsade USA-trupp gränsfloden Sava mellan Kroatien och Bosnien, under smatter från direktsändande CNN:s helikoptrar.
USA har än en gång landstigit för att skapa fred i Europa. Typ så, led budskapet.
Svenskarna på plats fick ett nytt ord i sin vokabulär: High-tech-pakbat. Mycket gick på tok för historielösa amerikaner som ofta uppträdde valhänt i en konflikt med flera etniska och religiösa bottnar.
Dock, med sin överlägsna teknik kom alltid jänkarna ner på fötter. Logistiken var en akilleshäl. Saknades bränsle till kaminer eller annat, fanns alltid Black Hawk-helikoptrar som hämtade det saknade i Italien eller Ungern.
”High-tech-pakbat” kunde i brist på förmåga att prata med lokalbefolkningen, eller att läsa vanliga kartor, hämta sin information från eget spaningsflyg eller satelliter. Dock, på samma sätt kunde den multinationella tidigare så röriga FN-insatsen (40 länder) samordnas. De öppna stridigheterna mellan parterna ebbade ut.
Varför jag berättar det här? Jo, i EP diskuteras sedan en tid ett eventuellt svenskt medlemskap i Nato. Att det är just i EP är inte konstigt: Enköpings Ledningsregemente är Sveriges mest insatta internationella förband.
Med min berättelse vill jag belysa att vi i västvärlden militärt inte klarar oss utan ett USA-lett Nato. Sedan kan vi ändå fnysa åt jänkarnas tossigheter och enkelspåriga tänkande.
Ändå, oavsett EU, FN eller nordiskt samarbete – utan den höga tekniska ledningsförmåga som USA ensamt ger Nato, går det inte att koordinera multinationella militära insatser.
Sverige är därmed beroende av Nato. Om det sedan är i form av samarbete, som i dag, eller ett rent medlemskap låter jag vara osagt. Natos interna förtroende svajar allvarligt efter Donalds Trumps diverse uttalanden om medlemsländernas insatser och skyddsbehov.
Trots allt – också vi i norden behöver High-tech-pakbat. Det kommer vi inte ifrån. Än så länge.