Wilhelm Rodius ska ha köpt Hässle gård för 225 000 kronor, vilket i dagens penningvärde motsvarar dryga 2,7 miljoner kronor.
Historien börjar med ett pengabedrägeri. I början av 60-talet såg bankmannen Wilhelm Rodius sin chans att lura en av sina förmögna klienter på pengar. Klienten, den pensionerade tandläkaren Robert Aspelin, hade ärvt en stor förmögenhet och uppfattades av sin omgivning som "sinnessvag", och tyngd av psykiska problem.
Under en period lyckades Wilhelm Rodius förskingra omkring 280 000 kronor, motsvarande ungefär 3 000 000 kronor i dag, från sin klient utan att upptäckas. För pengarna köpte han det luxuösa Hässle gård i Örsundsbro, Enköpings kommun. Men pengarna tog snart slut.
– Gården kostade massa pengar och behövde underhållas. Den slukade pengar, så han blev helt pank. Hans besparingar tog slut, sedan mörkade han det så gott det gick, säger Per Johansson, journalist tillika manusskribent för true crime-podden Svenska Mordhistorier.
Wilhelm Rodius började bli nervös över att bedrägeriet skulle upptäckas. För att sopa igen spåren försökte han putta ner sin klient från en hög trappavsats. Robert Aspelin överlevde med nöd och näppe, och misstänkte inte att det varit ett mordförsök, än mindre att Wilhelm Rodius stått bakom det.
Framåt våren gjorde Wilhelm Rodius ett nytt försök. Den 19 april bjöd han hem Aspelin till sin lägenhet i Stockholm – den här gången med en betydligt mer utstuderad plan. Och den här gången lyckades han.
– Först slog han ihjäl honom med en knölpåk, sedan styckade han honom och brände upp honom i ett antal kakelugnar i lägenheten. Och de där kakelugnarna var så enormt varma att han var helt spårlöst försvunnen, säger Per Johansson.
Så här såg förstasidan ut när det som senare kom att bli känt som "kakelugnsmordet" först uppdagades.
Robert Aspelin anmäldes snart som försvunnen. Under utredningen hittade polisen den avlidnes anteckningsböcker i hans lägenhet. I dessa omnämndes Wilhelm Rodius med namn flera gånger. Rodius togs in på förhör och erkände nästan omedelbart mordet, och hur han gått tillväga.
Polisen tvivlade dock på detaljen om kakelugnarna. Går det verkligen att bränna upp en kropp till nästan ingenting i en kakelugn? För att testa påståendet brände polisen upp griskadaver i en kakelugn, och fick på så vis svart på vitt – Wilhelm Rodius metod för att avlägsna en kropp fungerade.
1964 dömdes Wilhelm Rodius till livstids straffarbete för bland annat mord och bedrägeri. Men han kom ut till slut, och levde sina sista år i Uppsala där han dog 2007.