Straffad ger ut sin andra bok
Marcus Cimmini hari höst gett ut sin andra bok. Den handlar om den tid han suttit i norska och svenska fängelser för 25 bankboxsprängningar.
Foto:
Din första bok togs emot med intresse, inte minst i Norge där bankboxsprängningarna under en period var verkligt hett nyhetsstoff. Hur har intresset varit för din andra bok?
- Jag vet faktiskt inte hur många exemplar som sålts. Däremot bestämde jag mig för att skriva den för att många frågade om hur det gick sedan - den första slutade ju med att domen meddelades. Men intresset från media har varit mindre den här gången.
Har du något annat syfte med boken än att berätta din historia om brott och straff?
- Jag tror att det kan vara bra för de smågangsters som finns nu precis som då att se att det faktiskt går att förändra sitt liv, sätta upp mål för att bli en produktiv samhällsmedborgare med arbete och familj, och också klara det.
Är det så du lever i dag, som en produktiv samhällsmedborgare?
- Ja, det är det. Jag är familjefar och familjeförsörjare, det är så jag vill ha det. Även om det egentligen inte är någon skillnad på mig som person nu och då.
Du har åsikter om fängelsestraff och kriminalvård också?
- Naturligtvis eftersom jag har erfarenhet av det. Fängelser fungerar som fabriker med billig arbetskraft som straffas om arbete inte utförs. Det är svårt att förstå varför det ska kallas vård. Samtidigt är den vård som ibland bedrivs i form av samtal enskilt och i grupp meningslös om det är nyutexaminerade skolflickor som tänks kunna ge råd till kriminella 40-åringar och äldre. Det krävs erfarenhet av liv och människor för att klara sådant.
Kommer du att skriva flera böcker tror du?
- Ja kanske, men min fru har sagt att nu får jag ändå ta det lite lugnt ett tag. Arbete och familj måste också få ta sin tid.
Så jobbar vi med nyheter