Stenkul på sportlovet
En härva tuggade älgsenor gjorde intryck på såväl barn som vuxna när Enköpings museum bjöd in till Stenkul på museet på tisdagseftermiddagen.
Foto: Nina Leijonhufvud
Linda Karlsberg är antikvarie och museipedagog, och hälsade alla välkomna ned till stenåldersrummet i källaren. Det första besökarna fick göra där var att blunda och lyssna. För utställningen är ljussatt, och ljudet var inte svårt att känna igen:
- Det är vatten som låter, sade ett av barnen smått förundrad.
Och så var det då när stora delar av Enköpings kommun fortfarande stod under vatten, och bara de högsta delarna var beboeliga.
Ur stenålderskistan som Eva Kjellén, Linda Karlsbergs företrädare på museet, målat en stenåldersboplats på, tog Linda sedan fram det ena föremålet efter det andra som levandegjorde stenåldersmänniskornas villkor.
En modell av ett hus som barnen hjälpte till att bygga, skinnbitar som ledde vidare till bytesdjur och alla deras användningsområden inklusive sentrådshärvan som tuggats till i modern tid av en arkeologvän till Linda, en matsedel för en dag, båtyxor, flintbitar och ett elddon.
Men mest fascinerande var benen:
- Är det där skelett? Vad hårt det är, var en kommentar till ett stycke älgben, och bilden från en stenåldersgrav under utgrävningen vid Annelund väckte också intresse.
Att känna på skinnbitar och klappa en bit sälskinn var också spännande, "klappa medhårs annars kommer håren att lossna!" löd Lindas uppmaning, nogsamt följt av samtliga barn.
Förutom visningen Stenkul som ges också på torsdag klockan 13, så erbjuder museet en ledtrådsjakt genom utställningarna, och på torsdag kväll också en ficklampsvandring genom staden där historiens spår ska följas av barn i vuxens sällskap, med guide.
Så jobbar vi med nyheter