Kommentar till Werner Schubert EP 23 mars och till övriga politiker i Håbo
Det skulle säkert överraska läsarna om den politiska debatten på insändarspalterna höll en något värdigare nivå. Det är sorgligt att gång efter annan ta del av dessa ständiga påhopp på politiska antagonister. Man rör sig i gränslandet till vuxenmobbning. Finns det någon läsare som känner sig manad att kontakta Magdalena Ribbing?
Demokrati innebär röstning, vilket i sin tur innebär att majoritetens vilja blir det som styr. När inte egen majoritet uppnås så blir styrandet lite hipp som happ, som i Håbo där Bålstapartiets ledargestalt, som vågmästare med några få procent dikterar villkoren, ofta i symbios med socialdemokraterna där han också ikläder sig rollen som oppositionsrådets språkrör i vigselfrågor.
Vid kommunfullmäktiges sammanträde den 27 februari var den kommunala fotvårdstaxan på tapeten. Förvaltningen hade kommit fram till 480 kronor som skulle vara kommunens självkostnad, vilket också blev det förslag som kommunalrådet Carina Lund lade fram, varefter hon blir beskylld för att vara okunnig. (Begreppet täckningsbidrag kanske hade varit ett bättre förslag). Efter en infekterad debatt beslöt man att taxan skulle bli 420 kronor.
Jag skriver ”infekterad” trots att jag inte var närvarande. Det är insändare från närvarande politiker, främst en ledande S-politiker som tyder på detta. Det är klart att man skall kunna kritisera sina meningsmotståndare, men också respektera det faktum att det finns andra åsikter än sina egna. Nu hamnar allt vad umgängesvett heter i ohjälplig skugga. I stället för pajkastning borde man söka sig till någon form av samarbete.
Tänk om det fanns forskning om hur vi väljare, tillika skattebetalare, drabbas av att våra politiker som mest försöker att ta ära och heder av varandra. Nu, när Bålsta står på tröskeln till att bli småstad stod striden vid Väppeby äng om en gång- och cykelväg. Det är fotfolket, de som sopsorterar, pantar burkar och bor i områden där kommunen släpper fram projektdrivande entreprenörer, som drabbas. När ”fotfolket” vill veta varför denna sk GC-väg plötsligt skall dyka upp utanför sovrumsfönstret hänvisar de kommunala tjänsteutövarna till politikerna.
Ni politiker får inte genom tjänstemännen/kvinnorna, vända er mot ”fotfolket” som vill veta på vilka grunder vissa beslut är fattade.