Kyrkoherdens fiskevatten. Ett träsk norr om järnvägsstationen i Enköping nära stängslet mot regementet. Här ska det byggas hus. Stora hus. Hyreshus. Hur klokt är det? Jag bara undrar.
Finns det verkligen inga andra platser att bygga på i Enköping? Om jag minns rätt har kommunala EHB tackat nej till tomt just här.
Men privata byggherrar har tydligen bättre markförhållanden för sina hus. Fast det är på samma vattensjuka plats. Kan det vara så? Som sagt. Jag bara undrar. Hur som helst, det lär bli hyresgästerna som får betala när allt blivit för dyrt.
Från det stora till det lilla. Till apelsiner. Var nyligen i Affären för att handla. Då såg jag ett fenomen som bara kan bli ännu värre när damer ska ta sallad på lunchrestaurangen.
Det ska sorteras. Vändas på vartenda salladsblad eller klämmas på varenda apelsin. Som att nästa ska vara bättre. Inte bara att det tar en massa onödig tid – hur trevligt är det för oss andra att få klämda apelsiner (kan också vara tomater, äpplen och potatisar) eller av noggranna damen bortsorterade salladsblad? Jo, jo, jag har sett en tant rulla runt ärtorna också – kanske för att hitta dom absolut rundaste.
Intressant att jag hittills inte sett en enda gubbe göra sammalunda. Vi är tydligen inte så nogräknade.
Däremot tror jag att det är vi gubbar som fuskar vid återvinningen. Hur man kan få ett knäckt fälgkors till att bli pappersförpackningar, eller en sönderslagen glasruta (med karm) till metallförpackningar?
För att inte tala om hur man kan lämna en hel säng med underrede lutad mot containern med returpapper? Ja, som sagt. Jag bara undrar.