”Politiken bakom personalflykten” lyder en rubrik i EP den 26/6.
Många tjänstemän, främst på planavdelningen, lämnar Håbo kommun. Förutom tappet av tjänstemän så har plan- och utvecklingschefen Isabell Lundberg sagt upp sig och sista juni lämnade miljöchefen Marie Eidestedt Håbo.
Vad blir kvar i en kommun som satsar framåt både när det gäller planeringen av ”småstaden” och miljöfrågorna? Kommundirektören anser ”att politikerna har svårt att samarbeta.” Han är snubblande nära sanningen.
Lars Stjernkvist, lika riksbekant som väl ansedd socialdemokratisk politiker och numera kommunstyrelsens ordförande i Norrköping, tillsammans med två socialdemokratiska kommunalråd skriver i en debattartikel i DN 23/6, ”Vill vi ha samarbete måste S tona ner den hårda retoriken”. Man pekar på samarbete över blockgränsen och att det inte bara gäller i riksdagen, ”utan även i stort sett i alla regioner och kommuner.”
Varför har politikerna, främst socialdemokraterna, i Håbo så svårt för att tänka sig ett samarbete över blockgränsen? Beror det på att Håbo, enligt PRO-tidningen har högst procentuell andel äldre förtroendevalda politiker i hela Sverige? Eller är det bindningen till Owe Fröjd och hans Bålsta Parti? Eller är det flirten med SD och Björkman & Co för att få majoritet? S borde stå för samarbete och samförstånd i stället för schism i betydelsen splittring.
Om drygt ett år är det val och då går det inte längre att spela ”Fia med knuff” med väljarnas förtroende. Så småningom leder denna politiska villervalla till förvirring, en förvirring som sedan växer av egen kraft och får oss väljare att tappa all tro på politiker.
Isabell Lundberg har jobbat i andra kommuner, men har inte tidigare varit med om att få reda på den politiska inriktningen förrän vid sammanträdet, skriver EP. Det måste vara som att ställa klockan efter ett solur en mörk vinternatt.
Med de äldsta politikerna i landet kan perioden fram till kommande val i Håbo få lite av ”Sista natten med gänget” över sig.