Det var tyvärr nödvändigt att KD hoppade av förhandlingarna om ökningar av försvarsanslagen.
Bortsett från att nivån på höjningen justerades upp efter avhoppet, vilket är positivt, så ligger nivån på 2,7 miljarder per år långt under den nivå som är nödvändig för att verkligen kunna genomföra allt som regeringen vill åstadkomma enligt det dokument som offentliggjordes av regeringen efter överenskommelsen.
Man kan tycka att 2,7 miljarder verkar vara en ordentlig ökning, men då måste man komma ihåg i vilken situation Försvarsmakten befinner sig. Efter åratal av nerdragningar och utförsäljningar av Försvarsmaktens förband och anläggningar har man nu insett att det nationella försvaret behövs trots allt. Mycket av den kapacitet som fanns att utbilda soldater och förband runt om i landet har avvecklats helt och fastigheter har sålts ut. När man försöker vända på utvecklingen och återetablera närvaro, t.ex. på Gotland, visar det sig vara mycket dyrare än vad man fick in på dessa tidigare utförsäljningar.
Det är en hög ambition i dokumentet som regeringen och försvarsgruppen har givit ut i samband med överenskommelsen. Bara ambitionen med anskaffning av mängdmateriel, förnödenheter och reservdelar kan lätt överskrida dessa 2,7 miljarder. Sedan tillkommer ledningssystem för armén och marinen, luftvärnssystem med medelräckvidd och en satsning på totalförsvaret. Ambitionen att armén skall kunna agera samtidigt med två brigader med godtagbar förmåga är också svårt att uppnå med endast 2,7 miljarder, om inte ordet ”godtagbar” skall tolkas väldigt generöst.
Vi håller med om att dessa ambitioner är bra och riktiga, men de avdelade medlen är inte tillräckliga för att Försvarsmakten verkligen skall kunna uppnå dessa målsättningar under den angivna tiden. Det har framkommit i den offentliga delen av ÖB:s underlag att behoven av ekonomiska tillskott är större.
En annan aspekt är vilken nivå försvarsanslaget ligger på jämfört med andra länder i Europa och i Norden. Sverige ligger på den lägsta nivån i Norden, med cirka 1 procent av BNP före höjningen, medan Finland ligger på 1,3, Norge på 1,6, Estland på 2,2, Lettland 1,5, Litauen på 1,5 och Danmark på 1,2 (2016). Av de stora länderna ligger Ryssland högst med 5,3 , USA med 3,5, Frankrike på 2,3, Storbritannien 1,9 och Tyskland 1,2. Det är inte rimligt att Sverige, som saknar garantier från Nato, till skillnad från Baltikum och Norge, lägger betydligt mindre resurser på att ha ett tillräckligt starkt försvar. Trots alla vackra ord i överenskommelsen fortsätter detta förhållande att gälla.
Därför anser jag att det var rätt att KD lämnade förhandlingarna. Det är bättre att stå upp för sin övertygelse än att bli medansvarig till en överenskommelse som uttrycker höga ambitioner och innehåller för litet resurser i form av pengar.
Sverige behöver ett starkt försvar, särskilt så länge vi står utanför Nato och endast har våra egna styrkor att lita till! Det behövs mer resurser till Försvarsmakten än vad som överenskoms mellan regeringen och M och C.