Enköpings egen rockstjärna Tommy Pilot är tillbaka och gör ett unikt framträdande på Cinema på lördag tillsammans med bandet Ragulins. En nostalgisk resa med personliga favoritlåtar och klassiker från karriären utlovas och det blir drag oavsett om det kommer två personer eller 200 lovar rockikonen Pilot.
Varför kallas du Pilot?
- Den frågan får jag jämt så det är lika bra att få det avklarat direkt. Jag spelade fotboll i EIS när jag var ung och på en träning skrek tränaren helt plötsligt: Bra jobbat Pilot! Jag hade ingen aning om var han fick det ifrån och frågade mamma när jag kom hem. Hon visste inte heller. Nästa träning frågade jag vad han menade och han sa att jag alltid hade en pilotmössa på mej när jag var i lekparken. Det var ju helt fel, det var en DavyCrockett mössa, en sån med en lång rävsvans - fast med kattskinn. Så jag har sprungit runt hela min uppväxt med en katt på huvudet. Sedan dess kallar alla mej för Pilot.
Att prata musik med Tommy är som att titta i ett kalejdoskop, det far fram och tillbaka, härs och tvärs från uppväxten, genom skivsamlingar, favoritartister, listor på musik han vill utforska till Tommys egen fantastiska karriär i några av Enköpings kändaste band. Allt började i en källare i början på 70-talet.
- Jag var usel på musik och hade en etta i betyg. Men jag började banka på trummorna med några kompisar men gick över till att sjunga av någon konstig anledning. Jag tänkte, det är ju svårare att hitta en sångare än en trummis. Hur svårt kan det vara att sjunga tänkte jag, det kan ju alla - mer eller mindre.
Efter de första trevande försöken i replokalen formades Tommys första band Antenna Baroque som var inspirerade av Bowie.
- Det var där det började och vi var helt ensamma i stan om att skriva egna låtar, det fanns egentligen inga andra band i Enköping på den tiden. Sedan smög vi över och blev Johnny och Hjärtätarna. Örjan Englund upptäckte oss och producerade vår första platta. Första singeln blev Numret till en ängel som också blev en stor hit - i Enköping, hur det gick i övriga Sverige har jag ingen aning om.
När första plattan var färdiginspelad och skulle släppas började skivbolaget vackla, var verkligen Hjärtätarna ett säljande namn?
- Vi väntade ju bara på att få släppa skivan som skulle heta Kärlekens kalla krig, men bråket om bandnamnet drog ut på tiden och det tog ju flera månader innan plattan tillslut kom ut. Då hette vi Name. Namnet dök upp ur tomma intet, vem som kom på det har jag ingen aning om.
I Enköping fick skivan ett stort genomslag och sålde omgående slut i alla skivbutiker i stan.
- Det blev helt sjukt i stan, alla pratade om oss. Det roliga var att Expressen recenserade skivan och skrev att vi lät precis som Gyllene Tider. Jag hade inte en aning om vilka det var. Hade skivbolaget inte lagt skivan på hyllan i väntan på att vi skulle hitta ett bandnamn så hade vår skiva kommit ut före Gyllene Tider, då vet man inte vad som kunde ha hänt.
Name gick skilda vägar några år efter det lyckade skivsläppet och flera av bandmedlemmarna lade instrumenten på hyllan, men inte Tommy Pilot.
- Livet kom emellan kan man säga, det blev tjejer och tillslut barn, tiden räckte inte till för alla helt enkelt. Men jag gick vidare och bildade 100 Hundar som lät väldigt bra, lite som tidiga U2. Vi var förband till bland annat Reeperbahn med Olle Ljungström och Docenterna. Vi höll väl på i tio år ungefär, sedan fick även jag barn, då lade jag karriären på hyllan, eller på is kan man säga. Jag har ju hållit på med musik sporadiskt sedan dess, men inte i någon större utsträckning.
Tommy Pilot har gjort några framträdanden tidigare med sina gamla hitlåtar från karriären och på lördag är det alltså dags igen då han står på scenen på Cinema tillsammans med bandet Ragulins.
- Det är inte ofta jag spelar live numera, sist var på Motorgården 2014 tror jag. Då sjöng publiken refrängen till Numret till en ängel i 20 minuter, det var gåshud, helt otroligt att folk sjunger med till texter jag skrev för 40 år sedan.
Men Enköpingsborna kan inte räkna med att Tommy Pilot gör så många fler framträdanden.
- Men det blir i alla fall en spelning till innan jag lägger mikrofonen på hyllan, jag har nämligen lovat mina barn att de ska få se mej live någon gång.