Panik i julbrådskan

Föreställningen är en blandning av skoj och allvar där många julnojor blir föremål för drift. Men i skojandet finns också stänk av allvar, inte minst i diskussionen väninnor emellan om hur en riktig jul skall firas; med tjocka släkten eller med bara den närmaste familjen. Hon som ingen har att fira med lämnas också av väninnorna:
ù Jag hatar eran jul! Hur skall man orka med den när den enda man har är sig själv?, sjunger den lämnade.
Vid premiärföreställningen satt inte tempot i alla scener och scenväxlingar riktigt som det borde, kanske var det premiärnerver som spökade. Något som inte tycktes påverkas alls av nerver var i varje fall Luciaföljets, hela ensemblens, fenomenala och stundtals halsbrytande medley av julsånger - ju kändare texter och melodier är, ju svårare måste det vara att bryta dem. Det klarar ensemblen suveränt medan publiken har fullt sjå att hinna med i svängarna.

Oväntade saker
Komiska fullträffar är oftast kombinationer av oväntade saker och sammanhang. En riktig sådan har kabareten i första aktens avslutningsnummer där Fru Fiin (Lisa Westring) i proper dräkt mitt i sången om TV:ns centrala roll i vårt moderna julfirande plötsligt antar en mycket känd TV-figurs gestalt på ett synnerligen kompetent sätt. För att inte ta bort spänningsmomentet för kommande publik nämner UNT inte vilken TV-figur det gäller.
Bland sketcherna finns en med husfadern som med militär precision lägger upp familjens julaftonsprogram för att hela släkten spridd över Mälardalen skall hinnas med. Där finns den plågade husfrun som jäktar och städar för att allt skall hinnas med tills släkten dyker upp. Där finns mamman som glömt köpa julklappar, och pappan som desperat söker en ny glödlampa till sin egenhändigt komponerade julgransbelysning.
Där finns också en helt ny sketch om julgranskapning i vinternatten där Kanonteaterns väl kända förmåga att finna fiffiga scenlösningar fått nytt utlopp.
Panik i julbrådskan är, liksom allt Kanonteatern gör, en hedervärd föreställning med många goda individuella prestationer krönta av gemensamma sångnummer som lyfter än mer.