Oumbärligt stöd för sjuka

Åtta kilometer från Örsundsbro, i Hjälsta alldeles intill allfarvägen, ligger Wängsta gård. Där bor Roland och Kerstin Rekestad sedan 1952. Sonen Bengt och hans familj har tagit över jordbruket, och Roland och Kerstin kunde njuta sitt otium tills Roland drabbades av stroke hösten 2005.

Att komma ut en stund i trädgården, fika och se ut över fälten är fullt möjligt med hjälp av hemtjänsten och rullstolsrampen. Roland och Kerstin Rekestad är glada över att de trots hans stroke kan fortsätta leva tillsammans hemma på gården. Jeanette Granström från Örsundsbro hemtjänst (t h) får en liten paus i väntan på att kollegan ska komma med bilen och hämta henne.

Att komma ut en stund i trädgården, fika och se ut över fälten är fullt möjligt med hjälp av hemtjänsten och rullstolsrampen. Roland och Kerstin Rekestad är glada över att de trots hans stroke kan fortsätta leva tillsammans hemma på gården. Jeanette Granström från Örsundsbro hemtjänst (t h) får en liten paus i väntan på att kollegan ska komma med bilen och hämta henne.

Foto: Nina Leijonhufvud

Enköping2006-08-06 11:46
— Roland blev sängliggande, vänst­ra sidan är förlamad. Det som hänt är inte något man önskar sig, men när det nu är så här, så kunde vi inte ha det bättre än vi har det, säger Kerstin Rekestad.
Hon vill att det skrivs positivt om hemtjänsten, och kan utifrån det hon och familjen har gått igenom inte alls känna igen sig i den kritik som hon tycker ofta förs fram mot äldrevården:
— Våra erfarenheter är helt annorlunda. Vi får fantastisk hjälp från Örsundsbro hemtjänst och har haft ett otroligt stöd från en yrkeskår som jag innan detta hände aldrig hade varit i kontakt med. De är kompetenta, hjälpsamma, tålmodiga och har en otrolig förmåga att planera sitt arbete. Jag vill att det också ska komma fram, säger Kerstin Rekestad.

Krånglar sällan
När UNT kommer på besök är det första gången på de månader som gått sedan Roland kunde komma tillbaka hem igen som hemtjänsten inte kommer som utlovat.
Hemtjänstpersonalen är alltid två när de är på Wängsta. Den här dagen kan en av dem komma bara en kort stund. Ett larm har gått från en annan vårdtagare.
— Att de inte båda två står här på minuten varje dag, fyra gånger om dagen, två gånger varje natt är inte konstigt, och en förskjutning på fem minuter hit eller dit är inget att säga om, i synnerhet på vintern när snön kan vara besvärlig längs vägarna på landsbygden, säger Kerstin Rekestad.
Det är hon som lagar mat och sköter hemmet. Hemtjänstpersonalen tar hand om Roland och det han inte längre klarar själv, och lyfter till rullstolen.
— Lyfta klarar jag naturligtvis inte, och jag är glad när Emil, vårt barnbarn, hjälper mig att skjuta rullstolen uppför rampen även om jag kan göra det ensam också, säger hon.
Rampen har byggts med hjälp av bostadsanpassningsbidrag från Enköpings kommun, liksom en rymlig duschrumsmodul med toa­lett på baksidan av boningshuset.
- Vi har hela tiden haft en fantastisk hjälp från kommunens tjänstemän, från hemtjänsten och nattpatrullen i Enköping. Det har inte varit några problem utan efter diskussioner har det gjorts som överenskommits, säger Kerstin Rekestad.

Många nya ansikten
Kerstin Rekestad har en loggbok som förts över allt som hänt dag för dag sedan hennes man kom hem igen från Enköpings lasarett:
- Det har varit 30 olika personer här och hjälpt Roland sedan dess, och att det dyker upp nya ansikten är inget konstigt, i synnerhet inte nu på sommaren. Det är alltid en av dem som kommer som är van och känner Roland och vet hur han vill ha
det.
Roland Rekestad är med vid intervjun. Han säger inte så mycket, men att det är skönt för en gammal lantbrukare att vara hemma på gården och se hur odling och arbete förlöper även när de egna krafterna avtagit är klart.
— Utan hemtjänsten i Örsundsbro hade vi inte kunnat ha det så här. All personal där är värd all heder. De gör ett fantastiskt arbete, säger Kerstin Rekestad.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om