En alltför ofta outhärdlig situation för landets sjuksköterskor under den snart gångna sommaren. Men hösten blir inte bättre när all kompensationstid ska tas ut.
Arbetet är tungt. Bristen på kollegor alarmerar över hela linjen; Enköpings lasarett och Akademiska sjukhuset i Uppsala är inga undantag.
Barnmorskan Petra Vinberg Linder i Stockholm fick stor uppmärksamhet när hon på sociala medier la upp en bild på sig själv i blodfläckade byxor. Under den natten hade hon stressat mellan tre förlossningar och hann inte ens byta sitt eget mensskydd.
Samma sociala medier har under sommaren berättat om talrika situationer, kanske dock inte så iögonfallande som det Viberg Linder råkade ut för.
Vanliga historier handlar om frukostbrickor som inte delats ut före kl 11, om bandage som inte bytts på två hela dygn, om gamla sjuka som blivit liggande i sina sängar hela dagen – helt enkelt för att personalen inte hunnit med. För få och för mycket att göra.
Nättidningen Dagens Medicin levererade något egentligen så självklart att det inte ens borde ha blivit en treradig notis, men som nu blev en sensation: Stockholms läns landsting lät meddela att barnmorskorna inte längre skulle städa, bädda sängar eller fylla på matvagnar. Detta för att minska trycket på just barnmorskorna. Likt andra kollegor inom sjuksköterskornas yrkeskrets, tar de icke vårdande uppgifterna alltför mycket av arbetstiden.
Hur kunde det ha bli så här tokigt att sjuksköterskor tömmer diskmaskiner, våttorkar korridorer och rengör droppställningar?
Det är dags att fråga sig vad en hel yrkeskår tog vägen någon gång på 70-talet, eller åtminstone före 1990.
Alltså – det handlar om sjukvårdsbiträdet. Hon (som det oftast var) ordnade det nära och självklara för patienten – bytte sängkläder, hjälpte till med renlighet och toalett, mat och städning. Biträdet var kanske till och med den som hade tid över för litet mänsklighet, i en svår stund.
Någon ledarskribent har påstått att den svenska sjukvården lider av 68-vänsterns idé om att nedmontera alla hierarkier. Ingen inom vården skulle vara ”för fin” för någon arbetsuppgift – oavsett utbildning och bakgrund.
Inte heller Vårdförbundet, sjuksköterskornas eget fack, undgår kritik.
Vårdförbundet ges del av skulden för att personalkategorier med kortare utbildningstid än både sjuksköterskor och undersköterskor, tvingats ut från våra sjukhus.
Vårdförbundets påstådda negativa inställning till den yrkeskategori som förr var sjukvårdsbiträdets, kan visserligen ha fört med sig positiv löneutveckling för sköterskorna och kraftiga bonusar för flyttade semestrar – men också ökad ohälsa för de egna medlemmarna.
Kanske är det nu, äntligen, dags att lyssna också på oss som behöver nyttja sjukvården. En vädjan till alla parter, inklusive sköterskornas eget fack – släpp på prestigen och öppna åter dörren för personal med lägre utbildning:
Jag syftar på gårdagens sjukvårdsbiträden. Det är så mycket på en sjukhusavdelning som inte behöver tre eller sex års teoretisk utbildning.
Att bädda en säng kräver inga högskolepoäng.
Att tolka en gravid kvinnas CTG-kurva gör det.
Svensk sjukvård behöver fler händer. Och hjärtan.