Mats Alvemark ansåg i en insändare att jag far med osanning om Nato och kärnvapnen. Därför vill jag utveckla min ståndpunkt, byggd på fakta.
Nato har inga egna kärnvapen, utan organisationen har tillgång till USA:s och Storbritanniens kärnvapen som finns i dessa länder och de som finns utplacerade i Europa. Frankrikes kärnvapen ingår inte i Nato-arsenalen, men kan komma att användas i samband med Nato-operationer om Frankrike så anser.
Enligt den formulering som gavs för organisationens kärnvapenpolicy i Lissabon år 2010 vill Nato arbeta för en kärnvapenfri värld. Samtidigt säger man dock att så länge kärnvapen finns i världen kommer Nato att förbli en kärnvapenallians och kärnvapnen förblir ett centralt element i Nato-strategin.
Nato är en militär allians med kärnvapen som en hörnsten: ”Kärnvapen är en central komponent i Natos sammanlagda förmåga för avskräckning och försvar… så länge kärnvapen existerar kommer Nato att förbli en nukleär allians” (Nato’s Deterrence and Defence Posture Review, Chicago 2012). Nato har fortfarande en doktrin om ”first use” som innebär att man tar sig rätten att använda kärnvapen även när motståndaren inte använt dem. Om Sverige blir medlem i Nato måste Sverige ställa upp på denna doktrin.
Fem europeiska Natoländer har amerikanska kärnvapen på sitt territorium. Som Natomedlem skulle Sverige sannolikt kunna säga nej till att hysa kärnvapen i fred men om Nato anser att en kris föreligger blir vi skyldiga att ta emot dessa vapen, i strid både med Ickespridningsavtalet NPT och riksdagens tidigare beslut.
Kärnvapenfrågan och Nato har blivit än mer aktuell med den nya administrationen i USA. President Trump öppnar för en förstärkning av USAs kärnvapenarsenal och verkar inte kunna ta till sig vilken enorm katastrof för vår civilisation det skulle vara om de kom till användning.
Det är både slarvigt och lättsinnigt att inte ta med kärnvapnen när man diskuterar ett eventuellt Nato-medlemskap och den svenska säkerheten.