Mångmiljonsatsning på mjölkkor
Ko nummer 455 tittar nyfiket fram under plåtkanten. Det är fotografen som tillfälligt intresserar henne mera än kraftfodret hon annars mumsar på medan hon står i mjölkroboten på familjerna Ekströms gård i Kårsta, öster om Enköping.
Mats Ekström med dottern Elsa
Foto: Nina Leijonhufvud
- Vi tar lite i taget, både vi och djuren behöver vänja oss vid det nya och större, säger Börje Ekström.
Han och sonen Mats beslutade gemensamt att satsa på ny ladugård med mjölkrobotar och lösdrift, men det är Mats som varit drivande. Uppvuxen på lantgård provade han andra jobb innan han bestämde sig för att satsa på att bli lantbrukare. Lastbilschaufför och snickeri hör till erfarenheterna. Men han arbetade också på lantgård i Nya Zeeland tio månader 1997 och lika länge på gård i Kanada år 2000.
Hemma igen från Kanada blev det lantmästarutbildning och sedan var han redo att gå in aktivt i hemmagården. Utbyggnad diskuterades, men det som gjorde far och son överens var en kurs i Linköping om lantbruksbyggnader. Varannan onsdag i ett och ett halvt års tid åkte de till Linköping och hörde föreläsningar om olika aspekter av nybyggnationer, gjorde studiebesök och samlade intryck.
- Vi beställde robotarna i januari 2006, leveranstiden är lång. Bygget började i april och förutom ladugården byggde vi också nya plansilor och en ny gödselbrunn, säger Börje Ekström.
Lösdriftsladugården är knappt 30 gånger 70 meter stor, med de två mjölkrobotarna i ena änden och foderblandaren i den andra. Ladugården är helt öppen, och det är 9,5 meter upp till nocken. Där och längs takfoten finns vädringsfönster som öppnas automatiskt, styrda av en väderstation högst uppe på takåsen. Vindriktning och innetemperatur avgör vilka och om fönster öppnas.
Ladugården har fyra rader av bås med skrapgångar emellan, ett foderbord och ännu en båsrad för kvigor och sinkor. Båsen har skumgummimattor täckta med gummimattor, och överst kutterspån. Vattenkar är utplacerade runt om i ladugården.
Avskilt från hallen men i samma ände som robotarna finns också mjölkrummet med en mjölktank som rymmer 10 000 liter. I ett kontorsrum intill står datorn som är nyckeln till hela driftsanläggningen. Med datorn kontrollerar Mats varje ko, hur mycket den äter, när den senast besökte mjölkroboten, om det är något fel på mjölken, när den är brunstig. Uppgifterna förs in från transpondrar fastsatta på kornas halsband. Transpondern är personlig för kon, och den talar om för foderautomaterna hur stor giva hon kan få, och den talar om för mjölkroboten vilken ko som klivit in i den. Från roboten går också informationen om mjölkens kvalitet in till datorn.
Tre-fyra timmar per dag behöver de vara i lösdriftsladugården. Det är stor skillnad mot den traditionella rörmjölkningen. Men den har inte upphört på Kårsta. I gamla ladugården kalvar kor och kvigor och mjölkar in, och där är småkalvarna.
Satsningen i Kårsta går på tvärs mot många mjölkbönder. Runt tio miljoner kronor har allt kostat, men Mats Ekström ser med tillförsikt på framtiden
- Vi är så få som satsar så här, merparten mjölkbönder är äldre och lägger ned, några går över på köttdjur eller satsar på hästar eller enbart spannmål. Men mjölken kommer att behövas även om tio år och framgent, säger Mats Ekström.
Så jobbar vi med nyheter