– Jag har lärt mig vad jag klarar av, och att min familj betyder allt för mig, säger hon.
Stina Öberg är 25 år, artig och välvårdad, nu som innan hon anslöt sig till de andra elva Farmendeltagarna, sex män och fem kvinnor i åldrar från 25 till 65. Deras uppgift var att under nio veckor ledda och övervakade av ”drängen” Wincent leva som för 100 år sedan på en isolerad gård utanför Skillingaryd, och vecka för vecka slå ut någon i tävlan om priset, en halv miljon kronor.
– Vi skulle försörja oss på vad gården gav, där fanns en säck med omald råg inne i huset när vi kom, och potatis- och grönsaksland. Men brunnen hade sinat, säger Stina Öberg.
De bar vatten i 50- eller 25-liters mjölkkrukor från sjön 500 meter från gården.
– Vi drack samma vatten som vi badade och tvättade kläderna i. Man vande sig vid smutsen. När jag gick upp på morgonen tänkte jag inte ”nu ska jag tvätta mig” utan ”vad måste jag göra för att få ett mål mat”. Jag hade dreads när jag kom hem, berättar hon och skrattar lite.
Det var förstås inte bara deltagarna som behövde vatten, det var landen också.
– Grönsakslandet var inte så stort, men potatislandet var hur stort som helst. Jag har aldrig ätit så mycket potatis som på Farmen, och tycker fortfarande att det är gott. Men råggröt kommer jag aldrig mer att äta.
Under en period hade hon hörselhallucinationer och tyckte sig höra glassbilen. Att sova på halm, inte kunna tvätta sig, och planera varje dag utifrån hur man skulle få ihop mat var ändå inte det svåraste. Klockor och mobiler var förbjudna, inga kontakter med familj, vänner och världen var tillåtna eller ens möjliga. Det enda de fick veta var att det rådde eldningsförbud.
– Jag grät varenda dag och hade förfärliga mardrömmar om att mamma eller pappa var skadade eller döda, och inga möjligheter att kolla hur det var med dem.
Hur det gick för Stina Öberg på Farmen, om hon vann eller hur länge hon var kvar, de blev ju färre efter varje vecka, får hon inte tala om. Men hon säger att den plan hon hade inte gick som hon tänkt.
Men även hon vet betydligt mer än hon kan berätta så blir det ändå spännande också för henne att se programmen när de 53 avsnitten börjar sändas 6 januari:
– De skapar ju karaktärer. Så om jag som är lite sprallig och glad av mig kommer att framstå så i programmen vet jag inte. Men vi som var med håller kontakt så vi kan stötta varandra, och jag kan kommentera på Instagram och facebook vad som händer, säger hon.