Fram till tidigt i höstas har det mest handlat om kostnader.
Det ”tak över uterinken” som efter hand blev en enklare hall för runt 25 miljoner kronor vid beslutet 2012, hade på ritbordet förvandlats till ett mer påkostat bygge, med ökad tillgänglighet, större lokaler och ett modernt uppvärmningssystem, för drygt 60 miljoner kronor när det på nytt hamnade på politikernas bord tre år senare.
Så gick det två år. När hallen skulle invigas i augusti visade det sig att plexiglaset var utdömt och sargen inte var på plats. När den lite senare var monterad underkändes den av kommunen av säkerhetsskäl.
Hur kunde det bli så här? Vem får betala? Hade ni kunnat göra något annorlunda? Det var det EP ville tala närmare med verksamhetschefen Lena Lantz om.
Samma dag vi bokar tid för ett möte inne i den nya ishallen offentliggörs ESK Hockeys miljonkrav på kommunen.
Klubben anser att den ”lidit och riskerar att lida ännu större ekonomisk förlust” på grund av kommunens sätt att hantera ishallsbygget.
Lena Lantz har lite svårt att förstå den kritiken. Hon säger att hon och hennes medarbetare har varit öppna mot föreningslivet och lyssnat under hela byggprocessen.
– Vi bjuder upp till dans hela tiden, vi försöker verkligen vara lyhörda. Se bara vilken fantastisk hall som hockeyspelarna får tillgång till snart, säger hon.
Nu tar det ytterligare en månad innan hallen är färdig. Det blir en merkostnad byta sargens överliggare av plast, ett par båsdörrar, en del av plexiglaset och bygga upp ett förstärkningsskydd över avbytarbåsen, det kommunen och entreprenören Elvbygg kommit överens med företaget Swerink att ordna.
– Då är den godkänd enligt Svenska ishockeyförbundets regler. De kommer hit redan om någon vecka, berättar projektledaren Claes Lagelius, som också är med under intervjun.
Hur mycket av den extrakostnaden får skattebetalarna stå för?
– Ingenting. Absolut inte. Det är entreprenörens kostnad som i sin tur får ta upp det med sina underleverantörer, säger Lena Lantz.
Hon förklarar att det egentligen inte är fel på materialet utan på monteringen i hallen. De galvaniserade delarna från Turkiet och plastdetaljerna från Tjeckien som anlände från Litauen nästan ett halvår försenade ska fungera med en komplettering av den nya entreprenörens konstruktioner.
(När Lena Lantz läser igenom sina citat är hon osäker på om de refererat till rätt länder under intervjun, men det understryker att en lång rad underentreprenörer varit inblandade i projektet)
Ett stort problem har, enligt kommunen, varit att det byggs så få sarger i Sverige att det inte går att ha serieproduktion.
– Vanligtvis rör det sig om 6-7 sarger om året, men i år byggs det 15-20 i Sverige. Det finns inte kapacitet, säger Claes Lagelius och menar att det delvis förklarar problemen den förra sargleverantören SpiceTec ställdes inför.
Lagelius anställdes 2014 för att snabbt leda bygget av den nya simhallen som politikerna fattat beslut om. Men det drog ut på tiden, simhallsbeslutet revs upp och han blev istället kommunens projektledare för ishallen.
– Det här är två oerhört komplexa projekt, att bygga idrottshallar och konstgräsplaner är betydligt enklare. Vi gör ju det också.
Lena Lantz säger att upp till 40 personer är inblandade i de möten som pågår parallellt inför bygget av den nya simhallen.
– Inte alla samtidigt, men det ger en bild av hur komplext det är, säger hon.
Nu i efterhand, tycker du att ni hade kunnat göra något mer för att undvika de här ishallsproblemen?
– Egentligen inte. Det är enormt avancerat. I det här finns ingen syndabock.