Prins Daniel startade dagen med att lyssna på föredrag om det senaste inom transplantationsforskningen och de framsteg som görs.
Efter lunch fick han en pratstund med en ung patient som drabbades av njurinflammation.
När prinsen, något försenad, kom in på transplantationsavdelning 85 D2 på stod Vilma Gustavsson, 15 år, och väntade innanför dörren.
Hon fick en ny njure av sin pappa för knappt ett år sedan och berättade för prinsen och en stor åhörarskara att hon mår bra och att hon kan leva som vanligt.
När fotoblixtrarna smattrat färdigt var det dags för Daniel Westling att ta emot pressens frågor.
Har du, efter att ha lyssnat på föredragshållarna, lärt dig något nytt i dag?
– Ja, det tycker jag. Det har varit relevanta föredrag där man tagit upp flera saker som jag inte känt till. Det är också kul att Akademiska ligger så i framkant.
Varför ska man donera organ?
– Man kan tänka så här: om jag råkade ut för en olycka - skulle jag vilja ha en annan människas organ? Om man svarar ja, så tycker jag att man ska donera.
Daniel Westling är själv njurtransplanterad och beskyddare av organisationen MOD (Mer organdonation) samt International Society of Nephrology.
Prins Daniel fick med anledning av detta även besvara en tredje fråga, utan att det var sanktionerat av hovet.
Minns du vad du tänkte när du fått en ny njure?
– Att jag haft väldig tur. Jag känner mig otroligt frisk och pigg i dag. Det kan man också säga, att det går bra för de flesta.