Köksutställning på Grönsöö
Grönsöö köks historia är i mångt och mycket en historia om de kvinnor som verkat där. Alice von Ehrenheim (1858-1943) var en av många husfruar på Grönsöö.
Håkan Liby och Jacob von Ehrenheim studerar kopparn i köket på Grönsöö.
Foto: Eva Nevelius
Med början 1735 och fram till våra dagar har åtta kvinnor satt sin prägel på matlagningen på Grönsöö slott. När landsantikvarien Håkan Liby fick i uppdrag att skriva kökets historia cirklade mycket runt dessa kvinnor och deras vackert handskrivna kokböcker.
- De innehåller så mycket mer än matrecept, det var allt från att städa, laga, putsa till medicin till djur. Det är en livssituation de speglar och att de handskrivna böckerna från 1700-talet fram till i dag finns bevarade är troligen unikt.
Fem av de åtta kvinnorna var under olika tidsepoker husfruar på Grönsöö och befann sig därmed högst upp i hierarkin. När snart 80-årige Carl Gustaf von Ehrenheim berättar hur hans farmor Alice von Ehrenheim alltid serverade soppan vid bordet och skar upp köttet nickar Håkan Liby ivrigt.
- Det är en maktrit. Det handlar om husfruns maktposition, att det var hon som fick sätta kniven i steken.
Och det var inga 15-minutersmiddagar det handlade om. Enormt mycket tid och omsorg lades ner på maten.
- Det var oftast soppa till förrätt. Varmrätten bestod av kött eller fisk. Efterrätten av frukt som inkokta päron och plommon, eller maränger och fromage. Efter maten öppnade husan dörren till salongen och där bryggdes kaffet, minns Carl Gustaf von Ehrenheim.
Vid finare tillställningar bjöds först på brännvinsbord, en föregångare till smörgåsbordet.
- Brännvinsbordet bestod av sill, smör, ost, små köttbullar, öl, samt tre sorters brännvin. Och det var bara för herrarna, tanterna satt kvar i salongen och konverserade. Som pojke fick man tillgång till brännvinsbordet efter konfirmationen, berättar Carl Gustaf von Ehrenheim.
En annan episod ur Håkan Libys bok Köket på Grönsöö visar husfruns pondus. Alice von Ehrenheim utmanade själv greve Samuel af Ugglas på Forsmark när han påstått att herrgårdarnas husfruar inte klarade någonting utan sin personal.
"Då slog jag vad med honom och bjöd tolv herrar på middag. Jag lagade all maten själv och de fingo tolv rätter mat med tillhörande viner och voro utomordentligt nöjda. Så jag vann mitt vad."
Men i vanliga fall var det en hel radda kvinnor som arbetade i köket, allt från kokerskan till köksan till husorna. Att det fanns vilt, fisk och frukt vid gården bidrog i hög grad till det rika bordet.
- Det var en betydligt större mångfald än vad bönderna hade tillgång till i ett traditionellt hushåll. De goda råvarorna, de professionella krafterna i köket och den tekniskt avancerade matlagningen gjorde att det var en matkultur som skilde sig från andra. Enligt uppgift i Nordiska museets arkiv var till exempel Alice von Ehrenheim den som introducerade hermetiskt tillsluten konservering av frukt i glasburkar i Sverige, berättar Håkan Liby.
Uppdraget att teckna Grönsöö köks historia har gett honom delvis nya insikter i en miljö okänd för många.
- Det dagliga livet i en högreståndsmiljö är mycket ringa omskrivet. Man har haft fokus på bondemiljön eller borgarna i städerna. Och om det beskrivs så handlar det ofta om tingen, mycket sällan så triviala saker som köket.
Dokumentationen är också av stor vikt för familjen von Ehrenheim. I dag är det Jacob och Elisabet von Ehrenheim som nyttjar slottsköket och visst händer det att de plockar fram de gamla recepten.
- En av de riktiga jultraditionerna här på Grönsöö är pepparkakorna med mycket pomeransskal och kryddor, berättar Jacob von Ehrenheim.
Så jobbar vi med nyheter