I den politiska retoriken borde det vara en överlevnadsstrategi för ”de styrande” att visa lyhördhet inför engagerade röstberättigas synpnkter på de kommande besluten i frågor som berör oss alla , känslomässigt och ekonomiskt.
Efter allt som sagts och skrivits om Joar Blås framtid som Kulturhuset Joar Blå, antog jag att någon rivning av byggnaderna inom fastigheten , varken nu eller senare, inte var något att utreda vidare.
Nu anser även föreningen Enköpings Kommuns Konstgille, i EP den 22 juni, att hela området, med tanke på platsens historiska bakgrund, borde byggnadsminnesförklaras. Stöd för denna uppfattning har lämnats av 1:e antikvarie Elisabeth Backman Bromme’ vid länsstyrelsen.
Därför blev jag fundersam när jag, i EP den 23 juni, läste att den politiska ledningen framhärdar i sin uppfattning att Joar-tomten fortfarande kan bli platsen för ett framtida kommunhus. Krävs det verkligen en folkomröstning för att ” de styrande ” skall få ”svart på vitt” vad Enköpingsborna tycker i frågan?
Den andra frågan som förvånar mej är, när man nu tagit beslut om en total utrymning av vårt nuvarande kommunhus, ej antyder och belyser möjligheten av en totalrenovering av det befintliga Kommunhuset på platsen där det nu ligger.
Som engagerad Enköpingsbo har jag med flera sökt stöd hos sakkunskapen för att få synpunkter på möjligheten av en totalrenovering, vilket jag skrev som ett ”medborgarförslag”, i EP den 16 juni.
Inför de stora beslut som kommunen står inför borde det kännas befriande för politikerna om de tillkommit i dialog med medborgarna.
Därför ser jag med spänning fram emot en reaktion på mitt medborgarförslag från någon i ansvarsställning, som på goda grunder, kan tala om att förslaget inte har någon relevans eller att det kanske ”ligger något i det”.
Uteblivet svar bekräftar farhågan att ”medborgardialog” bara är en tom fras.