Den här sommaren ska jag minnas för att det var den sommaren som jag dömdes till fängelse.
Det började med att vi åkte på en semesterresa i februari till Österrike. Jag hade bokat hyrbil i förväg från flygplatsen i München. I disken hos biluthyraren flöt det på bra. Efter en liten uppgradering till en väsentligt större bil än vad jag hade bokat (föga överraskande till en väsentligt större kostnad) kunde familjen ge sig i väg på den spännande resan från den tyska flygplatsen till lägenheten som väntade på oss i en pension i de österrikiska bergen.
Vi hade en underbar vecka. Det kändes faktiskt som om solen aldrig ville sluta skina på oss.
Lite drygt fyra månader senare, i slutet på juni, upptäckte jag att någon hade dragit cirka 300 kronor (29,75 euro) från mitt kreditkort. Aha, jag har blivit utsatt för en bedragare, tänkte jag. Jag använder i stort sett bara kreditkortet när jag hyr bil. Det var Hertz biluthyrning som plötsligt hade dragit de mystiska hundralapparna, men jag hade ju inte gjort något köp hos Hertz sedan februariresan.
Jag agerade snabbt. För att hindra bedragarna från att ruinera mig spärrade jag kortet och beställde ett nytt.
Några dagar senare kom ett brev från Hertz. Man berättade att man hade dragit 29,75 euro från mig eftersom jag hade begått ett trafikbrott. Avgiften tog biluthyraren ut för sitt arbete med att överlämna (skvallra) mitt namn och min adress till myndigheterna.
En tid senare kom ett nytt brev. Avsändare: trafikavdelningen på Bezirkshauptmannschaft Innsbruck. Det var ett strafföreläggande. På förmiddagen lördag 23 februari hade jag ertappats i min brottsliga gärning. Jag hade klistrat fast ett klistermärke på felaktigt sätt på hyrbilens vindruta.
Till saken hör att man när man kör bil på österriska motorvägar måste betala en särskild avgift. Vid gränsen köper varje turistande bilist en vignette (ett klistermärke som ska sättas i vindrutan för att visa att man har betalat vägavgiften).
I mitt fall hade jag inte dragit av folien på vignetten fullständigt innan jag satte fast den på bilrutan. Därför var vignetten inte giltig.
Straffet för detta trafikbrott är 300 euro (drygt 3 000 kronor) i penningböter. Alternativet, om jag inte skulle betala böterna, är ett 33 timmar långt frihetsstraff.
För min del var valet lätt. Tanken på att få skaka galler nästa gång jag åker till Österrike känns inte särskilt lockande. Jag tog böterna.
Nu har jag ett nytt fint kreditkort och har blivit en erfarenhet rikare. Fast frågan är om jag trots allt kommer att begripa hur jag ska bära mig åt nästa gång jag sitter där i en hyrbil och ska sätta fast en vignette på vindrutan. Det blir nog lite grann som att spela rysk roulette... förlåt, jag menar österrikisk roulette.