Hotad hjälp för utsatta patienter

- Det är alltid kul att komma till jobbet. Arbetskamraterna är jättebra och man vet aldrig hur natten ska bli. Det kan vara lugnt eller otroligt mycket, och det kan växla fort. Det här är faktiskt det roligaste jobb man kan ha. Det är bland det första och sedan också nästan det sista Ann Rydberg, sjuksköterska på nattakutmottagningen vid lasarettet i Enköping, säger till UNT:s fotograf och reporter som är där en fredagskväll några dagar efter löneutbetalningarna. Ute är det snöstorm, och sammantaget skulle det kunna leda till en hektisk natt på akuten. Det gör det inte. Det är tvärtom lugnt. Alla är förvånade, läkare, sjuksköterskor och undersköterskan.
- Men så här kan det tydligen också vara, konstaterar Pia Ekman Zgryzniak, AT-läkare som ansvarar för medicinjouren.
Hon sitter ned och äter tillsammans med de andra strax före midnatt, och den här natten går det bra.
- I tisdags och onsdags natt var det tvärtom, då sov jag inte en blund och satt knappt ned heller, säger hon.

Natten mot torsdagen togs 23 patienter om hand på akutmottagningen, tolv kirurgpatienter och elva medicinpatienter. Fyra av de senare fanns på avdelningen när nattpersonalen gick på klockan 21. En riktigt stressig natt för såväl Pia Ekman Zgryzniak som för hennes kollega Ali Kiasat, AT-läkare med kirurgjour, och den övriga personalen, två sjuksköterskor och en undersköterska.
Det är annat än de "mindre än en patient per timme varav merparten sviktande äldre multisjuka och eventuellt strokepatienter" som redovisades i en konsultutredning nyligen och som var ett argument för stängning av nattakuten. Utredningen föreslår att patienterna i stället ska vända sig till akutmottagningen på Akademiska sjukhuset, alternativt direktinläggning på vårdavdelning i Enköping.
- Vi förstår inte varifrån en sådan siffra kommer. Knappast ens en lugn natt är det så få patienter här, säger Barbro Gunnarsson, sjuksköterska liksom Ann Rydberg.

Natten mot lördagen bär syn för sägen. Den fortsatte att vara lugn, men när morgonen kom hade man ändå tagit emot fem patienter under natten och "två knän och ett ansikte" från kvällspersonalen. "Hjärtat" som kommit in på kvällen flyttades till IVA, intensivvårdsavdelningen, när överlämningen mellan kvälls- och nattpass klarats av.
"Hjärtat", en man i medelåldern, följs till IVA av sin fru som är djupt tacksam över att maken fått så snabb hjälp då hans hjärta börjat rusa. Ambulans hade kommit på tio minuter, och på akuten hade syrgas och en lugnande spruta till mannen gjort inte bara hjärtat och mannen lugnare, även frun kunde slappna av lite grann.
- Det är så skönt att han får så snabb hjälp, säger hon när maken försvinner in genom dörrarna till IVA.
Att patienterna benämns som sina åkommor är inte enbart av sekretessskäl för att journalister är närvarande. Det är också ett sätt att snabbt ge överblick av vilka insatser som kan krävas i väntrum och undersökningsrum.

Ett av "knäna" får ett par kryckor, värktabletter och order om att komma tillbaka för röntgen morgonen därpå. Han hoppar korridoren fram och säger något sammanbitet om "gubbar som spelar fotboll", men är synbarligen ändå vid gott mod. Även det andra knäet kan åka hem med värktablett och förhållningsorder, liksom "ansiktet" efter att ha sytts med två stygn i läppen och av doktorn ordinerats avstå från snus en vecka. Det sista väcker viss munterhet följt av några medlidsamma kommentarer.
En dryg timme in på nattpasset kommer ambulansen in med ännu ett hjärta. Mannen tas snabbt om hand i ett undersökningsrum, kopplas till EKG, får syrgas och olika prover tas.
Ambulanspersonalen, sjukvårdaren Peter Nyström och sjuksköterskan Sven Niss, gör i ordning ambulansbåren och akutväskan, redo att snabbt rycka ut på nästa larm.
- Man ska inte kalla det intensivvårdsambulans, akutvårdsambulans är däremot rätt. Vi kan ta hand om akuta tillstånd, men akut- och intensivvårdsavdelningar har naturligtvis andra möjligheter. EKG på hjärtpatienter tar vi i ambulansen, sänder det till Ackis där en läkare avgör om vi ska åka direkt dit eller till Enköping, berättar Peter Nyström.
Intensivvårdspatienter kan transporteras i ambulanser, poängterar Sven Niss:
- Men då är transporten förberedd och vi får med den utrustning patienten behöver från avdelningen.

En period av lugn inträder och rutinuppgifter klaras av, sedan är det matpaus. Då ringer telefonen. Ann Rydberg svarar.
"Tio veckor" säger hon, och allt tystnar. Sjuka spädbarn är något helt annat än snusförbud. En halvtimme senare kommer babyn med oroliga föräldrar och får hjälp av Ali Kiasat och syster Barbro.
Klockan har passerat midnatt och för UNT är arbetspasset slut. För akutpersonalen återstår åtta timmar, och senare får vi veta att en skadad hand, en intox (förgiftningstillstånd) och en stroke kom in de följande timmarna. När dagakuten öppnades väntade två bröstsmärtor, en brännskada och ytterligare en intox på att få hjälp.
- En del patienter skickas vidare härifrån till Ackis även under nätterna, men många kan vi ta hand om. Jag har svårt att tro att den besparing man kan göra genom att stänga nattakuten här är så stor att den uppväger det ökade trycket på Ackis som skulle följa. Jourläkare måste ju finnas kvar även för patienterna till kortvårdskirurgin som ska byggas ut. Och hur stora är alternativkostnaderna, resor och annat? säger Ann Rydberg.
- Jag är inte orolig för mitt jobb, det ordnar sig. Men varför ändra om det inte blir bättre för patienterna och inte ger några besparingar? säger hon, och Barbro Gunnarsson och Annki Schenning, undersköterska detta nattpass, nickar instämmande.

Hotad hjälp för utsatta patienter

Nattakuten på lasarettet i Enköping kan komma att stängas. Besparingar och få patienter har angivits som skäl. UNT var med på akutmottagningen några timmar en fredagskväll och talade med tacksamma patienter och personal som ställde sig frågande till förslaget om stängning.