Jag hann knappt ur bilen vid Grillby Livs innan vännen Holger kom farande:
– Hej Haglund, när skaffade du din första mobiltelefon?
Få se nu, det var 1988 eller 1989, svarade jag. En tung sak som var bärbar men inte mer. En av de första modellerna i alla fall.
– Tror du, ja. Men kolla här i tidningen Se. Den är från 1953. Kostade 65 öre, fast jag gav 100 kronor för fyra på loppis alldeles nyss.
Vad har det med min första mobil att göra?
– Sidan 24, hela uppslaget. Det handlar om fulla svenskar i Nyhavn och fulla danskar på Lilla torg i Malmö. Svenskarna söker synden, danskarna den billiga spriten.
Men varför frågade du om min telefon?
– På med glasögonen. Ser du inte att den breda killen till höger snackar i mobilen? Säkert för att få tag på en droska som kan köra den svajiga polaren till färjan.
Holger, mobiltelefon för mer än 60 år sedan? Det är bara inte möjligt!
– Jorå, du ser ju själv. Om han inte snackar i telefon, vad gör han då? Annars ett konstigt ställe att rensa hörselgången på, Lilla torg i Malmö.
Har jag inte sagt dej många gånger, Holger, att du inte ska tro på allt du ser i tidningen!
- Kul att höra från dej som är politiker och som skriver alldeles för många insändare. Inget att tro på alltså.
Men Holger, du måste väl hålla med om att det inte kan vara en mobiltelefon som mannen talar i. 1953 hade knappt ens petmojen kommit till Sverige.
– Jag tror på vad jag vill. Har till och med trott på dej nå´n gång. Kan bara inte minnas när.
Innan jag hann svara var som vanligt Holger försvunnen. Hörde bara hans vanliga självbelåtna skratt när butiksdörren slog igen.