För en gångs skull missade jag vännen Holgers öppningsreplik när vi möttes i svängdörren till Grillby Livs. Holger:
–… åsså satt han där med fötterna på geten.
Var då?
– I helikoptern alltså. Att du inte lyssnar på mig vet jag, men jag trodde i alla fall att du var vaken nog att titta på TV vid åttasnåret en lördagskväll.
Jag var tvungen att erkänna att jag inte hade en aning om vad Holger menade.
– Märkvärdigt. Det är ju hit till Grillby han kommer nästa lördag.
Jag antog att det inte är den flygande geten som är på väg till Grillby. Holger måste syfta på någon annan.
– Säg inte att du missat det också. Det är ju självaste Jan Eliasson, Sveriges mest kände FN-svensk sen Dag Hammarskjöld som ska tala i Anna Lindhs park. För du vet väl vem han är, han Eliasson?
Nu kände jag mig litet säkrare och började berätta för Holger att Eliasson så sent som i fjol var FN:s vice generalsekreterare, att han kallas för supermedlare, att han mött Saddam…
– Hussein, jo, jo. Det berättade han i TV:s Sommarkväll. Och att han var så rättfram mot Saddam att Eliassons bisittare trodde att dom skulle bli skjutna allihop och…
Men vad har Saddams get med det hela att göra, flikade jag in.
– Geten var inte Saddams. Geten var en gåva från de byäldstes råd, när Eliasson där på plats försökte få till något som liknade fred i Sudan.
Jag behövde inte vänta på fortsättningen:
”Eliasson var bara tvungen att få med sig gåvan i helikoptern därifrån, annars skulle det ha setts som en krigshandling, allra minst. Piloten vägrade först men gav med sig när Eliasson surrat fötterna på geten och placerat sina egna på självaste geten.
Hur gick det för geten, sen då?
– Han blev adopterad av ett flyktingläger under FN-flagg, och struttar runt där fortfarande. I Sudan. Kallas Geten Jan, för övrigt.
Intressant att du vet att Jan Eliasson kommer till Grillby, Holger. Svaret blev långt och invecklat och slutade med ordet gris … men Holger, vad sa du nu?
– Jo, att det finns likheter mellan Eliasson och mig. Han hade trubbel med geten. Jag med spädgrisen. I min taxi. Ett saftigt äktenskapligt gräl av världshistoriska mått där grisen var den nyktra i trion.
Har du kört taxi Holger … och vad är det här för historia?
– I yngre år var jag både taxi- och limmochaffis. Mycket du inte vet.
Nå, hur var det då med grälet och grisen?
– Han, gubben alltså, hade vunnit nöff-nöff på en blöt julmiddag och ville hellre ha hem grisen än tanten. Ingen tvekan om att han skulle tvingas välja.
Nu började Holger en ny utläggning, som slutade med en uppfällbar hundbur i skuffen på taxi-volvon, där buren fick rollen som tillfällig stia.
– Den tvärilska tanten, som såg ut att mörda antingen maken eller grisen, eller båda, gav med sig när min fiffiga bur inte hotade hennes, annars passande nog, grisskära dräkt.
Holger drog iväg riktning kyldisken:
– Så nog har vi likheter, Eliasson med sin get och jag med grisen. Man kan nog säga att vi båda räddat freden och friden. I alla fall jag…