21/4 – 2016
Det hände något i natt. Jag var ute i skogen och letade efter mina hörlurar jag trodde jag tappat på skolutflykten vi hade tidigare på dagen. Plötsligt kom något emot mig. Jag blev livrädd och sprang så fort jag kunde men den var snabbare. Sen gick allt så fort. Plötsligt insåg jag att jag låg på marken med en sådan otrolig smärta och jag skrek så hela byn hörde. Jag tittade på det stället jag hade ont på och såg bitmärken.
24/4 – 2016
Det händer något konstigt med mig. Mina ögon börjar lysa, jag hör saker som jag inte borde höra och känner lukten av saker jag inte borde känna lukten av. Men det är inte det enda. Det känns som att det är någon annan i min kropp. Allt detta har pågått sedan natten jag blev biten.
27/4 – 2016
Det känns som om jag håller på att bli tokig! Jag har nu berättat för min bästa vän Anton. Efter allt som har hänt behövde jag någon att prata med. Konstigt nog blev han inte rädd för mig och det är konstigt för jag är rädd för mig själv!
30/4 – 2016 (dag)
Idag var jag och Anton ute i skogen på exakt samma ställe där jag blev biten. Vi skulle se om jag mindes något mer från den där natten. Plötsligt kom en skum kille fram till oss och sa:
– Jag vet vad som händer med dig.
Först förstod jag inte vad han menade men sen slog det mig, tänk om han visste vad som hade hänt med mig den där natten och vad som har pågått med mig sedan jag blev biten. Han fortsatte:
– Dina ögon börjar lysa eller hur?
– Vet du vad som händer med mig? Frågade jag honom.
– Du håller på att förvandlas, till en varulv. Du måste lära dig att ta kontroll över dig och det kan jag lära dig. Jag heter Hugo.
Jag blev rädd men tänkte att jag behövde hjälp, så jag svarade ja.
3/5 – 2016
Idag gäller det! Jag ska till Hugo som ska lära mig att ta kontroll över det som händer med mig. Jag träffade honom efter skolan. När jag kom så sa han;
– Du vet att det är fullmåne ikväll va? Visst börjar du känna något inom dig?
Han hade rätt. Jag känner mig arg, sur och irriterad hela tiden.
– Okej, sa Hugo. Nu ska vi få dig att förvandlas till varulv.
Han tog upp en korg med tennisbollar och började kasta på mig. Jag blev jättearg och vreden steg för varje boll som kastades. Plötsligt hade jag förvandlats. Den enda jag såg var Hugo
och jag började springa mot honom. När jag var riktigt nära honom så slog han mig rätt i ansiktet. Slaget gjorde att jag förvandlades tillbaka.
– Vrede förvandlar dig och smärta förvandlar dig tillbaka, sa Hugo.
Jag frågade honom hur han kunde veta allt detta och framför allt att jag var en varulv.
– Jag är också en varulv, svarade han, så jag känner när en annan varulv är i närheten.
3/5 – 2016 (kväll)
Fullmånen är på väg och jag är rädd. Jag är rädd att jag ska tappa kontrollen helt och skada någon eller i värsta fall döda någon! Jag vill inte känna så här och jag vill inte vara rädd! Hugo kedjade fast mig i en mörk och kall källare. Jag kände mig lugn till en början men sen hände det… Jag försökte dra mig loss… Jag lyckades komma loss med en hand men inte med den andra som tur var. Efter flera timmar av vrede, smärta och massa skrikande var allting äntligen över. Jag var äntligen mig själv igen och jag hade inte skadat någon. Jag var trött men lättad.
6/5 – 2016
Jag har tänkt mycket på en sak de senaste dagarna. Jag vill verkligen veta vem som bet mig, vem det var som gjorde mig till en varulv. Jag har mina aningar att det är Hugo men är inte helt säker.
Efter skolan gick jag direkt hem till Hugo. Jag frågade rakt ut om det var han som hade bitit mig. Han sa bara:
– Nej varför undrar du det?
– Jag vill verkligen veta vem som bet mig, svarade jag.
– Det finns en till, som oss. Han är en Alfa. Det är ledaren, den som bestämmer. Det finns också två till sorter, Omega och Beta. Du är en Beta och jag är en Omega. Omega är den ensamma varulven utan flock. Betan är som Alfans unge kan man säga.
– Vet du vem som är Alfan? frågade jag Hugo.
– Ingen vet vem han är, svarade han. Men en sak är säker, han lämnar alltid sina Betas bakom.
Jag gissar att jag aldrig kommer att få veta, varken jag eller Hugo.
10/6 – 2016
Efter några veckor och tuffa fullmånar har jag äntligen lärt mig kontroll! Det var svårt till en början men nu har jag fått kläm på det och det har jag Hugo att tacka för. Jag vet fortfarande inte vem Alfan är men jag ska ta reda på det tillsammans men Anton, min bästa vän. Jag har berättat för mina föräldrar men alla andra som jag känner kommer inte få veta. Det är bäst att hålla det hemligt. Man vet inte vem man kan lita på!
Hugo har tyvärr flyttat från stan. Han ville hitta Alfan. Jag saknar honom men vi håller kontakten och jag vet att han kommer om jag behöver honom.
Det är faktiskt ganska kul att vara varulv. Man ser, hör och springer snabbare än en vanlig människa. Men jag måste vara försiktig så jag inte avslöjar mig. Nu när jag fått reda på vad jag är för något och vad jag kan göra så är jag inte så säker på om jag kan leva ett så normalt
liv längre. Jag börjar sakta men säkert acceptera det och börjar tycka om mig själv igen. Det här kommer bli bra!