Har fårklippning i blodet
Mellan en och tre minuter tar det att klippa ett får. Sprattlighet, tyngd och ullkvalitet avgör tidsåtgången. Erik Uhlås vet. Han klipper inte bara de egna dryga hundratalet fåren hemma på gården utanför Tegelsmora, han åker också runt och hjälper andra att få sina får klippta.
Foto: Nina Leijonhufvud
Klipputrustningen är redan uppriggad inne i stallgången. Erik Uhlås byter ut de rejäla kängorna med förstärkta tåhättor och sätter på sig filtade ulltofflor. "Skönare för både mig och fåren" säger han förklarande. Sedan föser Elisabeth första tackan ur kätten, och svisch, har hon hamnat sittande på ryggslutet, med ett ben fastklämt under ett av Eriks ben.
- Möö, säger hon, så häpen att hon inte får till ett "bää".
Sedan klipps det, magen först, så höger sida och ned mot bakbenet. Ryggen så långt den kan nås, höger kind och hals, pannan och så blir hon vänd. Vänster kind och hals och så ner på sidan, mot bakbenet, och sist ett tag över svansen.
- Det är väldigt individuellt hur fort det går. Den här har mycket ullfett närmast kroppen, det gör henne svårklippt. Ullen är finare och de är mera lättklippta före lamningen, men det kan finnas andra skäl att vänta tills lammen kommit, säger Erik Uhlås när han släpper upp tackan och hon lite omtumlad får gå tillbaka till lammen och tackorna i boxen.
Dags för nästa tacka, och samma procedur en gång till. Mindre ullfett den här gången, och ullen faller av som vore det ett klädesplagg. Elisabeth samlar ihop ullen och lägger den i separata högar på en presenning. Varje ullhög från varje får för sig, färgerna ska inte blandas.
- Jag skickar ullen till spinnerier och får garn tillbaka. Sen stickar jag vantar och mössor av den och säljer genom mitt företag, Fridfull Fäll och Ull, berättar hon.
Till yrket är hon civilingenjör inriktad på stål. Fåren har familjen för att det är trevligt, och för att hålla markerna runt gården fria från sly och ogräs.
Under tiden har det blivit tid för baggklippning. Stora baggen har redan rest sig mot grinden till deras separata kätte några gånger för att kolla vad som händer med hans tackor. Han väger omkring 90 kilo är Eriks uppskattning. Men snäll, försäkrar Elisabeth.
Erik Uhlås behandlar baggen som han behandlat tackorna, svisch sitter baggen på ryggslutet och visar magen. "Mää" säger baggen och Erik klipper.
- Det är inte den bästa arbetsställningen man kan ha, och visst blir man trött av att klippa får, men än så länge har jag inte fått ont någonstans av det, säger han.
Fårklippning ligger i blodet skulle man kunna tro. Hans farfar och hans far och hans bröder har alla klippt egna och andras får.
- Jag har klippt med fårsax också, men det går långsammare och är svårare, säger Erik Uhlås när han klippt den sista baggen och samtliga får har förpassats till hagen.
Nästan samtliga visar det sig, för ett litet lamm hade somnat i kätten och skriker förtvivlat när hon vaknar alldeles ensam. Erik lyfter ut henne på stallbacken, och hon far som ett litet vitt moln i väg mot hagen och försvinner in till de andra genom stängseltrådarna.
Så jobbar vi med nyheter