Gabriel Trygg har levt med sjukdomen i fyra år. Man vet inte varför personer drabbas av diabetes typ 1. Innan det uppdagades att Gabriel hade diabetes mådde han under en period illa, hade stora urinmängder och var ofta tvungen att gå på toa.
– Han svimmade flera gånger till följd av okontrollerat blodsocker och fick även krampanfall någon gång, säger pappa Sebastian Trygg.
Att leva med diabetes är komplicerat. Kroppens immunsystem angriper och förstör de insulinproducerande cellerna i bukspottkörteln. På sikt blir det totalt insulinbrist, syraförgiftning och i värsta fall döden. Man måste mäta blocksockervärdet väldigt ofta för att se till att värdet ligger på en bra nivå, inte för lågt och inte för högt. Även om det finns hjälpmedel är det lätt att injicera för mycket eller för lite insulin.
– Det är väldigt jobbigt. Ibland behöver jag bli väckt på natten, det är svårt. Ibland glömmer man att ta insulin och då mår man dåligt resten av dagen för att jag får högt blodsocker, säger Gabriel Trygg.
– Även om man har insulinpumpen fungerar den inte av sig själv. Man måste reglera och gissa hur mycket insulin han behöver till en måltid, men även emellan behöver han insulin. Man får försöka uppskatta mängden. Ibland blir det rätt, ibland fel. Ska han träna, måste han då dra ned på insulinet. Sitter han still en längre tid måste han öka insulinet. Man behöver hela tiden vara steget före, dygnet runt, säger mamma Katarina Trygg.
Gabriel kontrollerar blodsockervärdet två gånger per dag med en nål för att få ett så exakt värde som möjligt. Med en annan mätare, som är mindre exakt, kollar han varje kvart.
Familjen Trygg bodde förut i Enköping men flyttade från staden eftersom en grundskola inte kunde hantera Gabriels sjukdom. De flyttade av den anledningen till Uppsala. Nu vill de öka kunskapen om diabetes och speciellt om typ 1.
– Det är så många, framför allt barn, som insjuknar i typ 1 diabetes. Det finns inget botemedel. Det är en livslång sjukdom och man vet inte varför man får den. För mig är det smått oroväckande att det inte kommer in tillräckligt med pengar till forskning om diabetes typ 1. Det är främst Barndiabetsfonden som uteslutande som ger sina medel till typ 1-forskning som vi vill främja, säger Sebastian Trygg.
– Jag tror att okunskapen är stor om hur slitsamt det är för ett barn att leva med typ 1 och hur familjen påverkas, tillägger Katarina.