Det var inte meningen att det var möbelhandlare Magnus Klingvall skulle bli. Direkt efter gymnasiet utbildade han sig till sjuksköterska och hade siktet inställt på att arbeta inom sjukvården.
Så blev det inte - inte på 25 år i alla fall.
Möbelhuset har en lång historia. Redan 1871 startades företaget som förutom möbler på den tiden även sålde likkistor och inhyste ett glasmästeri. Då låg det på Eriksgatan 31 innan det på 20-talet flyttade till korsningen mellan Kungsgatan och Sandgatan. 1955 hamnade företaget i familjens ägo då Magnus pappa köpte stället, 1974 flyttade det till korsningen Östra Ringgatan och Torggatan där det stod fram till det revs i början av 2017.
– Jag var färdig sjuksköterska och skulle börja jobba. I den vevan blev pappa sjuk och jag fick hoppa in i företaget för att hjälpa till. Det var kul att prova på tänkte jag - sedan provade jag i 25 år, berättar Magnus.
Det var intensiva år med lite eller ingen ledighet alls, nöjda kunder var betalningen som fick Magnus fortsätta år efter år trots att det slet på kroppen. Stressen tilltog och varningsklockorna började ringa när han såg att handelsmönstret förändrades och centrum utarmades allt mer.
– Som företagare är man alltid i tjänst. Jag jobbade sex dagar i veckan i 25 år och var nära väggen många gånger. Sista åren var tuffa, man jobbade fast det inte gav något. Som tur var hade jag bra medarbetare som såg det, det gör man inte själv. Man bara trampar på, det går inte i längden.
När det bestämdes att byggnaden som Möbelhuset låg i skulle rivas för att lämna plats åt något nytt hade Magnus mer eller mindre redan en plan för framtiden - den låg femton meter öster ut.
– Håkan Jernberg som är VD för Hälsohuset var under de sista åren in och frågade med jämna mellanrum om jag inte ville börja hos honom. Det har på något sätt mognat i mig och när det blev som det blev så var steget inte så långt om man säger så.
Steget från det gamla till det nya har inte varit långt rent geografiskt, men sättet han lever sitt liv är helt annorlunda än tidigare.
– Nu jobbar jag inte heltid längre och aldrig några helger, det har gjort att jag känner mig gladare och piggare. Jag lägger all tid på mig själv, familjen och det som jag försakat tidigare. Nu kan jag titta på när min son spelar handboll, jaga, vara ute med båten och bara göra saker som stärker mig. Det är så många som jobbar och stressar ett helt liv fram till sin pensionering, sedan dör de. Min pappa gjorde det och så vill inte jag sluta.
Från fönstret på sin nya arbetsplats kan Magnus se platsen där han lagt 25 år av sitt liv.
– Jag är klar med det där nu. Men det var jobbigt när jag satt här och kände hur hela rummet skakade när de rev. Det är skönt nu när det är borta helt. Nu ska det mest bli spännande att se vad det blir av det nya huset.